Recension
- Crack the Skye (album, mp3) Mastodon
- 2009
- Warner
På zoo
Lyssna
Etiketter
Jag antar att det är lika bra att strunta i att gå likt katten runt het gröt och komma till saken direkt: Crack the Skye är inte alls lika upphetsande som man skulle önska att den var. Där har ni det.
Jag ska ärligt medge att jag nickade gillande när jag spelade skivan första gången. Men det stod ganska snart klart att det mer var på grund av nyhetens behag än något annat. Med all rätta dessutom, en ny Mastodonplatta är en stor händelse, värd att se fram emot. Och förvänta sig saker av.
Men med tiden blev det allt mer tydligt att det var tomma tunnor som skramlade mest den här gången. Crack the Skye är en tyglad version av allt vad Mastodon är. Att säga att det är dåligt vore att ta i alldeles för mycket, men det saknas ändå minst en dimension för att Crack the Skye ska leva upp till vad jag förväntar mig av Mastodon. Nu är den ungefär som djur på zoo; fin att se på, men den saknar glansen av sin naturliga prakt. Besten är tam.
Här finns visserligen ambitioner till storverk. Framför allt i en hel del riff och i själva arrangemangen. Herregud, det är ändå Mastodon det handlar om, om än i en blek framtoning.
Och att kvalitén finns där någonstans blir ytterst tydligt när jag lyssnar på Oblivion och Divinations i sina instrumentala versioner. Låtarna skiner mycket starkare i det utförandet än med sång, och kanske kan det vara en ledtråd till vart Mastodon borde gå för att återigen beröra som de en gång gjorde. Det, eller ett rejält raseriutbrott.
Något måste hända hur som helst.
Publicerad: 2009-04-23 00:00 / Uppdaterad: 2009-04-22 22:28
38 kommentarer
”Crack The Skye” är en klar 7a i min bok, även om jag inte riktigt lyckats förstå mig på den än trots ihärdigt snurrande i stereon. Jag förstår dock din besvikelse, skivan är definitivt mer tam än tidigare verk.
#
Jag gillar Mastondons utveckling, visst är det lite tamare på denna plattan men för min del är det inte automatiskt negativt, sätter nog 8/10 i alla fall.
#
Jag är rejält besviken. På sin höjd 5/10. Mesigt är bara förnamnet.
#
Skönt att någon vågar säga som det är.
#
Jag tyckte att redan blood mountain var ett rejält nedköp jämfört med leviathan, där det hårda byttes mot progg… nu verkar de fortsätta mot det hållet och det håller ju inte riktigt sången för.
#
Gillar den här, känns som om de hittat formen igen. Lyssnade först igenom den bara för att avfärda den, men när man hunnit fram till titelspåret märker man att man sitter och nickar med, klart bra efter den sega Blood mountain.
Den är inte lika bra som Leviathan men jag ger den nog en 8:a.
#
Jag håller med recensenten, den saknar djupare dimensioner. MAn kommer på sig nynnandes på låtarna men känner en liten ovilja att lyssna på dem. När man väl sätter på skivan så hoppas man på att det ska hända något i låtarna men det gör liksom inte det. Är ganska ny på Mastodon och jag har lyssnat in mig på deras tidigare plattor under våren och detta tycker jag är deras svagast släpp, tyvärr. Inte dåligt, bara intetsägande…vilket nästan är värre.
#
Gillade hARD ROCK hALLELUJAH ändå! Detta är dock inte så trendigt.
#
årets skiva, katastrof recension
#
Du blandar ihop det:
årets recension, katastrofskiva
#
Forsta gangen jag horde skivan var jag ratt besviken, efter nagra fler lyssningar har jag andrat mig nagot men det saknas fortfarande det lilla extra. De behover ryta till lite ibland for att na de hogre hojderna. Konstigt da de verkade ga at det mer svaratkomliga hallet pa blood mountain.
#
Helt klart Mastodons bästa hittils, det tog ett tag för detta band att blomma ut. 8/10
#
mastodons bästa platta. årets bästa platta (troligen). så ligger det till mina vänner.
#
Fantastisk skiva. Lätt deras bästa. Det känns som att dom hittat hem nu, hittat den perfekta stilen. CTS är sjukt välproducerad och har en extra dimension jämfört andra skivor man hör.
Jag kan förstå att Mastodon låter skit för den objektiva, något ointresserade lyssnaren. Det handlar om att sugas in i magin och förlora sig in i låten.
#
Jag har i det närmaste dyrkat Mastodon sedan Leviathan släpptes och var peppad som ett barn på julafton inför denna skiva. Men jävlar vilken besvikelse. Har vägrat ge upp och gett den försök på försök, men det funkar fan inte. Skulle inte ens ge den en 6a. Mastodon har tappat sin kraft.
Som tur är visade sig Isis nya platta vara ett mästerverk, det räddar nog min vår.
#
Mastodon skapar något som är helt nytt för dom själva med ändå låter det Mastodon, varenda låt på skivan är urstark med en frutansvärt stark produktion.
Titelspåret med Scott Kelly på sång är helt djävulskt.
#
På tal om ”djävulskt” så går nya Funeral Mist plattan varm nu. Skrämmande och fascinerande att förlora sig in i den med lampan släckt. Både Satan och Gud försöker nästla sig in i sinnet. Arioch är en levande legend och inget mindre än ett tvättäkta geni. Årets platta redan nu?
Gillar faktiskt Crack the skye väldigt mycket mer än stressiga och spattiga Blood mountain, om man nu ska diskutera Mastodon också.
#
TapparMust: så det är därför man gillar den bäst :)
#
det är därför denna skivan är så bra ja
#
Tänkte på titelspåret men glömde skriva det, för lite kaffe är inte bra för en.
#
Håller inte alls med dig!
Mastodons Crack the skye är de bästa som har hänt dom, och förmodligen de bästa som har hänt musikvärlden i år och kommer förmodligen förbli så. Den fina mystiken över hela ljudbilden och djupet i sången gör att gåshuden reser sig gång på gång. Ett mästerverk som kanske kommer uppskattas mer om ett par år, men förtjänar mer cred!
#
Pilsner: Vet inte om du syftar på mig, men jag har lyssnat otroligt mycket på mastodon sen Remission. kanske därför jag är så besviken.
Innan har det ju dykt upp flummiga proggpartier som brytit av mot det hårda och byggt upp stämningar. nu är det som en timmas intro som aldrig kommer loss.
#
Amerikansk påkostad metal är tam. Surprised?
#
[10]
#
Erik: Funeral Mist ”Maranatha” krossar !!!!
Årets metal-skiva utan tvekan :)
#
Så in i helvete!!
#
Årets skiva. Det står klart redan nu.
#
Man slutar aldrig förvånas över de dåliga betygen han ger till bra skivor och de bra betygen han ger till bra skivor.
Men vi har ju helt enkelt olika musiksmak, Tomas gillar ”klassakter” som Hammerfall, Gwar, Pain, Lacuna Coil..
Eller? ;)
Mycket bra skiva, top3 från i år än så länge iaf. Hade inte Isis förra skiva varit så tråkig så hade jag blivit väldigt besviken på deras nya alster. Det är ju dock trots allt lite bättre än det förra. Så den undviker årets största besvikelse men den får knappt G.
#
kan ni inte bara knipa käft? ni är fjantiga
#
”Crack the skye” är enligt mig årets i särklass bästa album. Har lyssnat på den varje dag i några veckor nu, och den växer fortfarande. Den medföljande DVD:n är även den helt underbar, så jävla jordnära och ödmjuka grabbar trots all framgång. Plattan får 11/10 av mig. ”Wavering radiant” med ISIS är också tokigt bra och är årets näst bästa platta. Nu blir det ut i solen och lyssna på Oblivion, igen.
#
6/10 är rätt betyg. analysen är korrekt.
de som säger att den här är deras bästa har fel. gå tillbaka i katalogen. gör läxan.
#
Efter några månader med plattan så är konstaterandet att den har växt otroligt mycket. Nya djup öppnade sig gång på gång och jag blev förlorad i dom. Blir bara irriterad när jag försöker lyssna på Blood Mountain och inser hur otroligt mycket sämre den plattan är. Vill jag ha spattig ADHD så blir det Dillinger….
#
Vilken skiva detta är :O . Har lyssnat på den konstant sedan den kom ut. Jag hade inte lyssnat på Mastodon tidigare, så jag har inte speciellt bra koll på deras tidigare. Men vad jag har fattat så har denna skivan vidgat lite större vyer för dem. Denna plattan låter inte som någon annan. Rätta mig om jag har fel.
Jag skulle ge den 9/10.
#
Crack The Skye är definitivt mitt favoritalbum av Mastodon, den är vacker och svänging. Låter mer unik än deras tidigare album även om jag gillar dem också.
#
Helt klart en av de bästa skivorna som släpptes förra året!
Visst. Den skiljer sig lite mot sina föregående skivor. Men förändring är inte alltid negativt. Den här skivan är en skiva som kommer leva riktigt länge.
#
Skrev för ett år sen att det här inte verkade bra. Hade tokfel. Skivan är fantastisk.
#
dissade den här skivan för ett år sen, men upptäckte nyligen att jag hade tokfel. tycker skivan är fantastisk. Oblivion och Quintessence är bland deras bästa låtar någonsin. Och titelspåret är väldigt svårt att inte gilla. Undrar bara om det kommer något mer från Mastodon så mycket som gitarristen super och slåss bara.
#
Får lustigt nog stämma in i kören av alla som dissade skivan när den kom men som upptäckt dess charm på senare dagar. Genomstark skiva, The Czar och Crack The Skye är favoriterna, men alla spår är guld värda. Helheten är dock kanske vad skivan vinner mest på och vad som gör CTS till Mastodons bästa skiva.
#
Kommentera eller pinga (trackback).