Förra året släppte popduon Stefan Storm och Oskar Gullstrand sin debut-ep Danger!. Nu kommer nummer två i samlingen, M.A.G.I.C. och killarna visar att de alltmer går från den rena popen till den elektroniska popen.

Titellåten, som inleder, har en ett välkänt TSoA-sound, med sin väna, inledande kör (som stundtals låter som om den består av barn) som sedan spinner vidare och med i en röra av elektroniska ljud, Stefans härligt arroganta röst och refrängkörande. Och redan innan vi dykt in på remixarna märker TSoA-kännaren att duon blivit alltmer beroende av sin dator och de elektroniska ljuden. Det är inte riktigt lika popigt och melodiöst som på Danger!. Och det jag hört av killarna innan dess var ännu mer pop.

Jag gillar M.A.G.I.C., men jag skulle säkerligen uppskatta den ännu mer på dansgolvet, där jag tror att den skulle komma mer till sin rätta. Originalet följs upp av inte mindre än fyra remixer, från Cof Cofs 80-talsdiscodoftande genom Let’s Get Invisibles ganska enkla och Curtis Vodkas experimentella till Ice Cream Shouts utflippade. Ingen räcker upp till originalet, till skillnad från debutens Cotton Crew-remix av Danger!, som jag hellre lyssnar på än det originalet.

Ep:n avslutas med en liten berättelse i form av Smalltown Lullaby, där en mörk, något mässande mansröst berättar om sin lilla stad. Lugnt, behagligt, ja, som titeln avslöjar, en godnattvisa. Och ett ganska fint avslut på en ganska – med flit antar jag – spretande ep.

Senare i år släpps The Sound of Arrows debutalbum. Jag är nyfiken på om Storm och Gullstrand kommer att fortsätta sin trend in i det elektroniska. Jag har inga förhoppningar på annat än en bra skiva från en bra duo.