Första intrycket: Åh nej. Inte Göteborgspop igen.
Andra intrycket: Påminner lite om Jumper. Kanske kan vara något det här.
Tredje intrycket: Nej

Jag gillar Kusowsky när de låter gosigt och har en Jakob Hellman-touch över musiken. Bäst är de i låten Ingen man där de är härligt omanliga och mysiga.

Men. Majoriteten av albumets spår lider tyvärr av ett Bad Cash Quartet/ Hästpojken-syndrom. Ja, ni vet, distad gitarr med lite skrikig röst som backas upp av aaah-körer. Som jag ser det är Hjärtlös en split-ep med två olika sorters Kusowsky. Det ilskna distade och det somriga blandband a´la festivalaktiga.

1. Johnny – Dist
2. Hjärtlös – Dist
3. Ingen man – Sommar
4. Skjut mig – Dist
5. Dansa – Dist
6. Jag fyller år – Sommar
7. Sthlm – Sommar
8. Låt mig följa med – Sommar
9. På liv & död – Gråzonen
10. Förlåt – Sommar

Vän af ordning vill säkert, just i detta nu, hävda att jag är en disthatare. Så är emellertid inte fallet. Melodierna och sättet de sjungs på i de BCQ-influerade låtarna tilltalar mig helt enkelt inte. Jag är helt enkelt trött på alla utdragna vokaler som karakteriserar denna musiken. Som när Daniel Karlsson sjunger saaaak istället för sak i låten Hjärtlös.

Men när Kusowsky är härligt somriga så gillar jag det skarpt. Synd att detta bara gäller halva skivan. Så länge lyssnar jag nog hellre på Jakob Hellmans album Och det stora havet som är en skiva med bara bra låtar.