Att kliva ut på den svenska jazzscenen år 2008 som pianist i en egen trio kan inte ha varit helt lätt. Inte nog med att en av vår tids största svenska pianister gick bort (vila i frid Esbjörn Svensson), det var också året när Bobo Stenson Trio och Lekverk släppte alldeles utmärkta album i trioformatet med pianot längst fram.

Tidigt i novemberbakvattnet släppte Erik Lindeborg Trio (som förutom pianisten och huvudpersonen själv består av basisten Robert Erlandsson och trumslagaren Kristian Fredmark) sin debut Live at Fasching, jag hann inte med den på riktigt då. Mitt behov av pianoledd triojazz var sedan länge stillat för 2008.

Erik Lindeborg Trio har jag återkommit till flera gånger sedan jag först spelade igenom Live at Fasching. Lindeborg spelar stort och med en rejäl dos vemod i sin klangbotten. Inte lika svartsynt och fängslande som hos Bobo Stenson kanske, strimman av ljus är tydligare och ibland blir det rent av uppsluppet (om än inte riktigt lika vasst som hos nämnda Lekverk).

Trion visar upp en fin bredd, även om ett par av låtarna sveper förbi mig lite obemärkta. Skönt sväng och lekfullt lir, bra utan att slå med häpnad. Alldeles säkert en fängslande upplevelse live. Det är nog fortfarande så man helst ska uppleva Erik Lindeborg Trio.