Finns det plats för flera namn inom engelskspråkig svensk hiphops hypesfär under ett och samma år? År 2007 var det i vilket fall Adam Tensta som tog kritikerkåren med storm. År 2008 var det Lazee som hade maximal backning från radio och tv. I år borde det bli Henok och hans album Almaz Charming Child som kan tänkas sopa banan med den mesta engelskspråkiga hiphopen från vårt land. Vilket känns väldigt skönt eftersom han är bättre än båda sina kollegor när det gäller det mesta.

Flowmässigt kan man beskriva Henok Achido som en svensk Pharoahe Monch med den likheten att han stannar upp i flytet på sina ställen för att sedan flyta ikapp takten. Men rim och strukturmässigt ligger textförfattandet långt ifrån Monch-kvalitéer. Texterna handlar ofta om självhävdelse och skryt och just självförtroendet verkar det inte vara något fel på. Men låtarna utgår ofta från egot Henok. Det hade varit intressant att höra Henok rappa om mer relevanta ämnen och problem på samma sätt som Tensta gjort det tidigare. Men det låter hur som helst riktigt bra.

Beatmässigt håller skivan en riktigt hög klass rakt igenom. Astma, Michel Rocwell, DJ Large och Filthy är några av de som hjälpt till att vara med när det gäller moderniseringen av svensk hiphop. För det låter riktigt fräscht och modernt. Melodiskt på sina ställen och alltid med rapphet vokalt oavsett bpm.

Det är kul att svensk hiphop fortsätter utvecklas och att man väljer att inte stanna upp musikaliskt. Hoppas nu att Henok tar chansen och visar sig vara en intressant person med karisma och charm utanför albumformatet och tar en mer solklar publik plats. För det krävs mer av en artist än ett solitt debutalbum i dagens tyngda skivbranch. Pax också för att High On Life blir nästa singel efter den underbara Pusher.

Henok med Sophia Somajo Pusher

Henok Fly Fresh

Henok Can I