Recension
- Hunting Season (album, cd) Damn Seagulls
- 2009
- Fullsteam Records
Förbannade måsjävlar
Här och nu, på stadiumbarrikaderna. Där det finns stänk av en episk närvaro i nära nog samtliga spår på Hunting Season, detta finska bands tredje album, finns det även utrymme att ta ner det grandiosa till rock på gräsrotsnivå. Som om Bruce Springsteens musik skulle korsbefruktas med Give Out but Don’t Give Up. Resultatet? Tja, det är ingen vild gissning att Greg Dulli spelat stor roll.
Vad som 1997 startade som ett ordinärt ska-punkband har här evolutionerat till ett band i The Afghan Whigs spår. Den tidiga musikaliska inriktningen är fortfarande märkbar, men nedtonad och subtil med sparsamma inslag av den tröttsamma hatt-och-blåsinställningen debuten One Night at Sirdies genomsyrades av. Med andra ord, det är rätt riktning bandet stakar ut.
Visst, att skivan allt som oftast ter sig lite för ofta som en karbonkopia av Dullis kan man ha invändningar mot, men helheten som är skivan står emot viljan att yrka på en avfärdan av densamma. Det är överlag en stark samling låtar denna sextett bjuder på och jag finner mig själv sitta och småle åt de övertydliga krokarna som läggs ut åt lyssnarna att nappa på. Och man gör det. Det är så pass bra låtskrivande.
I lugna Gone by the Dawn och suggestiva Libertine återkommer referenserna till Dullis alla projekt och inte mig emot. Det finns bra mycket sämre artister att influeras av. Andra namn som dyker upp är Madrugada då det finns ett drag av Sivert Höyems manskaps känsla över Hunting Season. Att det, i små doser, tenderar att luta över mot amerikansk fm-rock och Barenaked Ladies är på det stora hela något jag kan ha överseende med, men som givetvis drar ner betyget lite.
Det är dags att skriva om finska musikkartan och hur vi ser på landets scen. Tillsammans med Callisto, Regina och Disco Ensemble tillhör Damn Seagulls gräddan av den finska klicken.
Publicerad: 2009-02-06 00:00 / Uppdaterad: 2009-02-05 21:07
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).