New York kokar. Under ett lock. Lyssnar man på folks ringsignaler eller ser på singellistorna är det sydstatsrapparna som istället ligger och steker. Världen har många superstjärnor som för många har kommit att definiera vad hiphop är, trots att de gör väldigt enkelspårig hiphop eller musik som knappt tillhör genren. Världen har dock många, många fler rappare vars publik är internetnördar eller folk som råkar gå förbi dem när de freestylar på gatan. Vi i trista Norden behöver inte vara på andra sidan Atlanten för att ta del av det som kokar. Vi kan lyfta på locket härifrån. Kassettband och demos har bytts ut mot gratis mp3-filer och videofreestyles.

I New York fullkomligt kryllar det av emcees. Brooklyn föder fram rappare i samma takt som min farmor producerar broderitavlor. Rapparna i hiphopens födelsestad är ivriga och letar ständigt efter nya vägar för att skapa ett surr runt sig, och för att hitta något som utmärker dem. 27-årige Donny Goines är en av de allra ivrigaste. Under sommaren och hösten 2008 sprang han runt på Manhattan, i Brooklyn, Queens och The Bronx för att freestyla och rappa. Han skapade serien BARS, och lade minst en gång i veckan upp ett nytt avsnitt på Youtube. Han rappade tillsammans med fler än 20 emcees. Finalen av BARS blev en stor konsert i New York där Donny uppträdde live tillsammans med en drös av andra rappare.

Donny Goines började satsa på en rapkarriär för ett par år sedan, och hade då producenten Disco D som mentor. Disco D tog sitt liv år 2007, något som givetvis lämnade Donny i stor sorg men som också gav honom något nytt att fortsätta rappa för. Hans hårda jobb och entusiasm har gett utdelning. Till sitt debutalbum fick han napp på Dame Grease, en rappare och producent som tidigare jobbat mycket med DMX och The LOX. Dame Grease står som exekutiv producent av hela plattan, och som producent för fyra av spåren.

På Minute After Midnight, som släpptes digitalt den 16 december 2008, finns även beats skapade av bland andra DJ Static och K-Salaam & Beatnick. Även Statik Selektah har bidragit med ett spår. Statik Selektah har med sina två mycket fina album, som han släppte inom loppet av mindre än ett år, stigit upp som en av de bästa producenterna under den kommersiella hiphopytan. Att Donny fått med honom på sitt album är definitivt ett plus, och Ricky’s Story är ett av skivans bästa spår.

Donny Goines tycks vara lite splittrad. I videoklipp och intervjuer är det en ständigt nöjd och skämtande person man får se. Han tycks vara obekymrad. Läser man en intervju visas dock motsatsen. Då får man läsa om att han har det svårt, att han är frustrerad och arg. Lyssnar man på hans skiva är det samma sak. Arga låtar blandas med obekymrade låtar. Dåliga låtar blandas med bra låtar. När Donny är lite arg, över snabba beats, så funkar det inte riktigt. Det låter ganska trist och han tycks alltid hamna lite ur tempo. När beatsen är lite mer groovy och Donny rappar om att han har ett peanut head i What I Am så blir det däremot mycket bra. Eller när tonerna sänks och det blir lite dystert över samplade melodier. Då faller alla bitar på plats. Värd att nämna är även Heaven Is With You där Donny visar på bra berättarkänsla när han tar med oss in i historien om hans son. Hur hans son, som dog vid födseln, skulle ha sagt sina första ord, börjat skolan, blivit kär för första gången, tagit studenten och gift sig.

Donny Goines talang är än så länge tydligt begränsad. Fortsätter han rappa kommer han säkert bli bättre och lära sig att bemästra det höga tempo som han till viss del har gett sig på redan på debuten. Bortser man från de tre fyra låtar där det nämnda problemet uppstår, och de något svaga produktionerna som känns oundvikliga när det varken finns tillgång till stor budget eller de bästa musikskaparna, så är det här ett helt okej debutalbum. Donny förtjänar titeln som rappare. Han har ett schysst flow och han får mig engagerad. Hans texter är ett plus också. Han är ingen gangster, bara en snubbe från Harlem som är övertygad om att han har en talang som gör honom annorlunda från alla andra.

Det här är musik från New York, klassisk hiphop. Jag hoppas och tror på Donny Goines. Dels för att han verkar vara en reko kille men också för att jag är oerhört nyfiken på att se och höra vad han kan mäkta med om han får jobba med några av världens bästa producenter och rappare.