Någon gång under sommaren snubblade jag i ett försök att hålla koll på de norska discoskäggens förehavanden på Prins Thomas mix av This Sweet Love och den letade sig snabbt upp till toppen av den personliga spellistan. Lovade då att lägga namnet James Yuill på minnet men av någon anledning glömdes han bort någonstans på väg mot årsskiftet.

Lyckligtvis har jag påmints genom att Turning Down Water For Air nu fått svensk distribution inte minst tack vare lovord från både press och publik i Storbritannien där albumet släpptes redan tidigt under förra året. Tydligen är den här versionen både ommixad och utökad jämfört med originalet.

Utan att ha hört originalet är det bara att tacka och ta emot åtminstone för det senare. För trots extralåtarna vill man ändå, när skivan börjar tona ut, ha mer. Och det är inte bara den förvisso perfekt popkorta tre-och-en-halv-minuters-längden på låtarna det beror på. Snarare på att Yuill på den korta tiden gång efter annan hinner sätta ett högst personligt avtryck och få musiken att fästa både i hjärta och hjärna.

Till saken hör att Yuills musik i grunden inte direkt är unik. Han är knappast den enda soloartist som förenar akustiska gitarrer med knastrig elektronik och dansbeats. Men desto mer imponerande att var och varannan låt här faktiskt kan mäta sig med This Sweet Love-mixen. Orsakerna är flera men mycket faller tillbaka på hans produktion där motsatsförhållandet mellan murrig smattrig elektronik och sprött klingande gitarrplock och klockspel utnyttjas till fullo för att bygga upp dynamik och förstärka känslolägen.

I dansanta No Pins Allowed är gitarren knappt hörbar mer än som accent i en mullrande electropop-omgivning för att i nästa stund i ödsligt klingande Head Over Heels istället förpassa elektroniken till spökande bakgrundskuliss. Men allt det vore givetvis inte värt något utan Yuills självklara och i grunden lika enkla som skimrande melodier.

Melodier med en ständigt närvarande melankoli men som heller aldrig känns det minsta påträngande oavsett om de letar sig in direkt fram till målet som The Ghost och Somehow eller om de mjukmaler sig in som i Left Handed Girl och Goldfrappgungiga No Surprise. Ibland kan man spåra att han delar musikaliska rötter med både José González som med B. Fleischmann och Ebb men Turning Down Water For Air är till 100 procent James Yuill.

Ett namn som det finns all anledning att lägga på minnet.