Inledningsvis känns de lätta tonerna perfekta för den sena vinterkvällen, den dova rösten ackompanjeras perfekt till de små snöflingorna som faller mot en säker död på den Göteborgska asfalten . Efter ett tag kan det inte hjälpas, jag glider ifrån, lyssnar inte längre. Glider in i Douglas Adams reseskildringar.

Douglas är i Zaire och letar vita noshörningar tillsammans med dryga tyska studenter som irriterar genom att poängtera att deras tyska djungelutrustning är bättre än Adams. Han surnar till och drar till Nya Zeeland för att leta efter världens klumpigaste och lataste utrotningshotade papegoja.

Kommer tillbaka till verkligheter när jag frågar mig om cd-spelaren har hakat upp sig men märker att den inte gjort det utan redan är på spår fem. Den softa rösten och de malande instrumenten är bedövande. Han har i många år spelat med en lång rad framgångsrika musiker samt i tio år varit låtskrivare och musikant i West of Eden. Han rabblar upp influenser och CVt är imponerande men det känns tyvärr inte så kul.

Han är en skicklig musiker, ingen tvekan om det, men jag önskar innerligt att han går ur sin skivbibliotek och hittar ny inspiration. Nya marker att utforska. Samtidigt är Douglas i Kina och blir utstirrad och förföljd av ett gäng shoppande kineser när han letar efter en kondom att använda som mikrofonskydd.