Efter sedvanligt strul med olika bolag och motstridiga viljor fick Missy Elliotts senaste protégé, med lite hjälp från bland andra Winehouse-producenten Salaam Remi och Jack Splash, ur sig Fearless. Nåja, det var väl ingen direkt brådska. Jazmine Sullivan är född 1987, har sjungit med Stevie Wonder och skrivit topplistehits åt andra, och ger mig samma prestationsångest som små djävulska Mozart-freaks och hånfulla skitungar som dödsföraktande piper förbi i de svarta pisterna. Det är förvisso en värderingsfråga, men jag skulle säga att precis så bra är Fearless.

De är många och de vill mycket, de nya soulstjärnorna på himlen. Det krävs mod och initiativrikedom för att inte förpassas till bruset. Som bekant gör många retrovalet, plockar russinen ur gamla goda kakor och mixar med tidens allra hetaste dunkadunkavarianter. Andra vill åt det elektroniska hållet och sneglar på tidigare fördömda dansgolvs tips och tricks. Över detta står det rotade fåtal som kan göra samma saker år ut och år in utan att förlora fästet hos fans och andra tyckare.

Jazmine Sullivan gör lite av varje. Fearless är först och främst ett klassiskt R&B-album, som minner om såväl Lauryn Hills episka The Miseducation Of Lauryn Hill som Mary J. Bliges 00-tal. Hennes röst är trygg, varm och mörk, utan att passera Toni Braxton. Likar finns både i Sam Cooke-älskande MTV-hatare som Leela James och i sexanspelande videodonnor som Kelis. Samtidigt spränger Elliott gränser à la Kanye West och stöper om Daft Punks Veridis Quo till Dream Big, en av årets allra finaste soullåtar, med större delen av originalet bevarat. Salaam Remi väljer ett säkert kort och plockar från nämnda Stevies hoppingivande I Was Made To Love Her till Sullivans sång om fruktan. Till och med den obligatoriskt trista tryckaren på temat hjärtats dilemma, In Love With Another Man, är överkomlig.

Skivans mest intensiva ögonblick är Call Me Guilty, en nattsvart uppgörelse med en misshandlande man. Hatet är detsamma som en rasande Eve spottade ur sig på Love Is Blind, det sorgsna anslaget likaså typiskt för Syleena Johnsons plågsamt självuppoffrande Hit On Me.

Årslistesäsongen är i full gång. Eftersom rangordningar är så viktiga ska det vägas, mätas och granskas i sömmarna. Jazmine Sullivan och hennes Fearless gör stora anspråk. Just nu pekar hon argt på den där förvuxna båtpojken from Sweden. Jävlar, vad självgod han ser ut på mitt podium.