dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Woven Hand: Ten Stones
Ten Stones (album, mp3) Woven Hand
2008
Sounds Family/Border
6/10

Förvanskning

Min sinnebild av David Eugene Edwards är en ensam man på en mörk scen, sittande med en banjo i ett blekt ljussken och närmast mässande fram sina sparsmakade folklåtar, medan han håller takten genom att stampa med foten i scengolvet.

Det är så jag minns mitt första möte med David Eugene Edwards, från när han besökte Örebros Klubb Söndag för några år sedan, under just namnet David Eugene Edwards.

Var gränserna egentligen går mellan Woven Hand och David själv är lite oklart tycker jag, och även forna dagars 16 Horsepower gör sig alltjämt påmint i mannens musik fortfarande onekligen.

Men den där bilden får sig en rejäl törn på Ten Stones.

Här är det fortfarande David Eugene Edwards som står i centrum, men nu alltså under namnet Woven Hand. Det handlar om en mer traditionell sättning och ett tydligt steg bort från den där ensamma mannen med banjon.

Men även om det varit ett faktum även på tidigare Woven Hand-plattor, så tas det ytterligare ett steg på Ten Stones. Här har banjon nämligen fått ge plats åt ett mer rockorienterat sound, där det mest iöronfallande är en distad gitarr som gör sig påmind titt som tätt. Även om det fortfarande och oundvikligen är Edwards formidabla röst man har att luta sig tillbaka mot.

Vad det greppet grundar sig i är jag inte helt på det klara med. Om det handlar om att kunna ta sig in på en mer publikvänlig marknad eller om han – för jag utgår från att det fortfarande är David Eugene Edwards som drar i trådarna – helt enkelt var tvungen att göra något nytt, något annat.

Jag kan ändå inte annat än tycka att det är synd, för bandet förlorar lite av sitt särdrag trots att det fortfarande är tämligen enkelt att slå fast att det är just Woven Hand det handlar om. Visst lyckas bandet överföra i mångt och mycket samma stämningar till Ten Stones, men jag hade gärna haft kvar min sinnebild.

Tomas Lundström

Publicerad: 2008-10-29 12:00 / Uppdaterad: 2009-03-04 20:14

Kategori: Recension | Recension: #4829

9 kommentarer

Han kanske helt enkelt vill bli erkänd som något mer än den där ensamme killen som sitter med en banjo i ett blekt ljussken och mässar sina låtar. Jag tycker att utvecklingen från första Wovenhandplattan via Mosaic till den här är ganska tydlig. Och även om jag inte blir lika förvånad som Tomas tycks bli så är det en rackarns bra platta. Kanske inte lika bra som Mosaic, ännu. Men den växer!
Gammaltestamentliga grubblerier gör sig bättre med maffigt komp än med en ensam banjo, typ.

Medlem 2008-10-29 17:25
 

Bästa plattan sen Secret South!

Christian Oregistrerad 2008-10-29 19:10
 

Håller med Christian här. Ten Stones är bästa skivan med Edwards sedan Secret South. Gillade Mosaic mycket men den biter liksom inte på den kraft som låtar som The Beautiful Axe och Not One Stone har.

Medlem 2008-10-29 20:14
 

Detta är en lysande skiva! Det är oftast skribenter, kritiker och recensenter som skapar bilder över hur grupper/artister skall vara och låta. Helt enkelt för att det känns lättare att sätta dem i fack.
Jag tycker detta är en bra och rätt utveckling för Woven Hand. De går från klarhet till klarhet. Som musiker vill man utforska, hitta nya vägar, testa nya saker – det är precis vad Eugene alltid har gjort – och gör fortfarande.
David och hans kompanjoner går sin egen väg och siktar inte in sig på att bli mer lättillgängliga. Det är musik- och textskapande när det är som mest äkta.

Christian Haglund Oregistrerad 2008-10-30 09:09
 

En mkt bra skiva!

Hilly Oregistrerad 2008-10-31 10:11
 

Skyll dig själv om du inte lyssnat på DEE innan Strömpisgrejen.

icki Oregistrerad 2008-11-03 10:38
 

En bättre text om skivan:
http://wovenhand.info/articles/wovenhand-x-roads-2008.html

Medlem 2009-01-01 21:30
 

Efter att ha läst länken från Strange Ones kommentar börjar jag inse att ett inköp är ofrånkomligt. Känns dock snudd på omöjligt att den skulle vara bättre än ”Mosaic”.

Erik Oregistrerad 2009-01-02 09:13
 

Näpp!
Där ser man. Varenda förbannad genomlyssning gör mig bara mer och mer besviken och frustrerad. Fattar inte Dee själv att det går bakåt. Jag kan självklart begripa om han vill utveckla Woven Hand till mer rock och mindre flum. Men att djupet och känslan skulle försvinna nästan totalt gör ont, djupt in i själen. Debuten, ”Consider the birds” och ”Mosaic” är alla tre mil bättre än ”Ten Stones”. Känns som varenda låt tar slut innan den knappt hunnit börja. Tomas är inne på helt rätt spår, men betyget är för högt. Thats it!

Erik Oregistrerad 2009-03-04 20:11
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig