New  Yorkbaserade postpunkarna i Tv On The Radio behöver knappast någon närmare presentation. Med den monumentala succén förra skivan Return to Cookie Mountain i ryggen kan de experimentera i lugn och ro och ändå behålla publiken de byggt upp under många år, de är on a roll så att säga. Att just experimentlustan varit tydlig under alla släpp de gjort har varit påtaglig, kanske framför allt på debuten Desperate Youth, Blood Thirsty Babes, gör inte att denna skiva rör sig i samma riktning.

Vad vi har att göra med här är däremot den kanske mest raka och radioanpassade skiva de spottat ur sig. Och jag går upp i brygga. Där jag inte sällade mig till den enhälliga hyllningskören till föregångaren är jag längst fram i leden när det gäller detta släpp. Med låtar som The Rapture-doftande Golden Age, suggestiva öppningsspåret Halfway Home och en ljudbild som påminner om David Bowies sentida produktion har de hittat hem. Att just David Bowie dyker upp som referensram är inte helt underligt, hans ande har svävat över samtliga utgåvor från TV On The Radio, han medverkar till och med på skivan. Bara med sång på små stickspår, men ändock.

Vad jag däremot har problem med är att vissa låtar bär spår av sentida brittisk indierock och jag ber till gudarna att det inte är ett medvetet val. Från och till låter det som något osexiga Bloc Party refuserat och det är inte bra någonstans.

Allt som allt är det ändå ett bra tredje släpp de ger ifrån sig, ett på många sätt renare sådant, som om de tagit sig upp ur smutsen som genomsyrade Return to Cookie Mountain. Jag är inte helt säker på om denna skiva kommer hamna lika högt upp på årsbästalistorna i år men, för att återknyta till recensionens inledning, det är antagligen inget som berör bandet speciellt mycket i ryggen.