Recension
- All Hope is Gone (album, cd) Slipknot
- 2008
- Roadrunner/BonnierAmigo
Slipknots många ansikten
Lyssna
För ett tag sedan dundrade Slipknots fjärde studioalbum All Hope is Gone ner på skivdiskarna världen över, och troligen rakt in i hjärtat på en stor del av en ungdom som känner sig allmänt missförstådd och söker tröst i gränslandet mellan populärmusik och extrem metal.
Öppningslåten Gemateria (The Killing Name) och det rakare och av mer klassiskt metal-snitt präglade titelspåret som stänger skivan är fina exempel på de bra sakerna med Slipknot; det är hårt, det är vrångt och det ger lyssnaren ett motstånd att övervinna.
Men däremellan skiftar det hej vilt. Och med nio medlemmar med varsin personlighet och vilja, accentuerade via medlemmarnas masker, är det kanske inte så konstigt att det spretar åt flera olika håll.
Här finns de semi-grungeiga emo-refrängerna, här finns den sorgsna killen med en gitarr och något gothdoftande som får mig att tänka på avskyvärda HIM.
Och där finns exemplena på vad som är mitt problem med Slipknot; det finns ett anslag att utmana, att skrika och säga ifrån och att på något sätt vara rösten åt den missförstådda ungdomen.
Men någonstans upplever jag att man inte tar det steget fullt ut, utan är för fast i populärmusikens bojor för att verkligen kunna utmana mig på allvar.
Publicerad: 2008-09-09 00:00 / Uppdaterad: 2008-09-08 22:28
12 kommentarer
Definitivt bandets allra sämsta skiva hittills, med MFKR inräknat. Slipknot har i princip bara gått in i studion och gjort en medioker metal-platta och förlorat Slipknot-andan helt och hållet samtidigt. Trist, trist.
#
Deras bästa på flera år!
#
Knappast någon av gruppens vassaste plattor, men inte heller dålig.
Mina åsikter: http://www.joyzine.se/?p=2801
#
Ord Özgür.
#
Efter tre genomlyssningar känns skivan okej. Inte märvärdig men inte dålig. Fattas lite finess för att låta riktigt Slipknot, men den är såklart bättre än patetiska MFKR…
#
den absolut bästa skivan dom gjort, en längre nio psykopater som spelar, även fast jag älskar första skivan ( det gör man alltid ) så känns det som en mycket störe utmanning att sitta och lyssa på ”all hope is gone” sen kan man ju inte bli annat än lite ledsen att alla tycker att det här är inte slipknot kanske inte men det händer ju lite på nio år, allt måste utvecklas.
#
V¨rdelös recention! Plattan är grym, årets bästa! âven om alla låtar hade sugit (vilket de inte gör) så hade den stencoola piskande öppningen till psychosocial ändå gjort skivan till ett masterpiece. Bland de bästa intron jag hört. Sen variationen både musikmässigt och i Coreys söst är fantastiska (han kan ju typ sjunga allt). Skivan är ett riktigt gottebord för ALLA metallfans, Även trogna slipknot fanns.
#
Tom så sant…älskar slipknot…han som skrev recensionen måste vara en 40 årig gammal gubbe, som sitter hemma o lyssnar på sven Ingvars…för han säger att slipknot skulle vara EMO musik…lr något. Han kan inget om metal iaf:P
Måste ju säga att Iowa är min favo platta men men.
Cory är helt underbar, Snuff !!
(p.s nästa gång ni recenserar en metal platta fixa någon som vet hur bra metal låter)
#
Haha, trolling around the world ;)
#
hehe precis. Fast kom på en sak jag irriterar mig på och det ‘ar att hela psychosocial riffet känns sååå mkt rammstein plaggaiat. Vilket jag iofs inte bryr mig om haha. Grym platta!! Inge skämtskit som boring metallica producerat LOL haha
#
Jag tykker den är skivan är den bästa älskar gematria.. såå brutal ! men klart iowa o ”ST” är såå jävla grymma dom me !
#
Kul att folk gillar den här skivan, själv så står jag ut med en eller två låtar som har lite VOL.3-anda, men resten känns bara som något dom slängt ihop…en ”filler”platta helt enkelt!!
Selftitled och vissa IOWA-låtar, då var det 9 monster som med sin ilska gav oss knytnävsslag genom högtalarna, nu är det 9 stycken 30-40 åriga män som gått emot vad dom själv står för, dvs. ”FUCK all mainstream rock and sellouts, we’re here to stay, fucking deal with it”
Namnet på albumet talat för sig själv, All Hope Is Gone…for Slipknot
#
Kommentera eller pinga (trackback).