All aboard the adventure
All aboard our adventure.

Den sista meningen är något mer relevant än den första. Med Rascalize har The Rascals efter en tids skuggtillvaro åtminstone börjat maka sig framåt i rampljuset. Det är inte svårt att sätta fingret på varför det händer just nu, eller över huvud taget varför. The Last Shadow Puppets. Duon som The Rascals sångare Miles Kane har ihop med Alex Turner från Arctic Monkeys. Skivan släpptes för kort tid sedan. Kanske kan Rascalize glida med på samma bananskal. Tiden får utvisa.

Vad gäller äventyret är jag skeptisk. Rent musikaliskt är det snarare en lätt promenad genom någon halvtät skogsdunge, där man samtidigt kan höra Paul McCartneys sextiotalsjag ropa åt Miles Kane att han minsann vill ha sin frisyr tillbaka. Stigen kantas av några galopprytmer och spaghettivästernklingande gitarrer, men mer spännande än så blir det sällan. Inga maror i sikte. Inget som höjer sig speciellt över horisonten.

Det kommer säkert att gå åtminstone hyfsat för The Rascals hemma i England. Det är det väl egentligen ingen tvekan om, med det stamträdet. Men sedan är det svårt att se hur de ska ta sig vidare som export. Något stort band kommer de aldrig att bli, eftersom att det finns tusentals andra band som dem, alla ansiktslösa och utan några speciellt minnesvärda drag. Deras musikaliska avtryck är nonexistent om vi ska använda nyskapandekriteriet. Rascalize är bara en skiva i mängden, även om låtmaterialet visst är dugligt. Out of Dreams läckte ut när Arctic Monkeys som bäst höll på att ta över världen, eftersom det då sades att Alex Turner även var medlem i The Rascals, och visst, den skulle fortfarande kunna förväxlas med något i kollegornas repertoar. Lätt psykedeliska Freakbeat Phantom och den snygga Bond Girl stannar också kvar i minnet en stund. Men det är aldrig tillräckligt länge för att kunna börja tala om äventyr.