Artikel
Springsteen A-Ö: Roy Bittan
OK, Big Man och Little Steven har alltid tagit mest plats i rampljuset bredvid Springsteen. Men frågan är om inte Roy Bittan, The Professor, är favoriten. Den flyhänte pianisten/organisten är ju trots att den som ALLTID finns med när Springsteen går in i studio. Under den tiden när E Street Bands tjänster inte behövdes var professor Bittan fortfarande med. I studio och på scen. Även när Springsteen spelar in på egen hand brukar Bittan vara med på ett hörn.
Vad det beror på kan bara Springsteen och Bittan svara på. Men låt mig komma med en spekulation – Roy Bittan är helt enkelt den mest mångsidiga och proffsiga musikern. Med låg personlig profil låter han helt enkelt sin musikalitet tala, en musikalitet som är en viktigt del av Springsteens sätt att låta, sedan 1974.
Given the type of music Bruce was writing, I understood all the musical references, whether they be the boardwalk, or the urban influences, or early rock ‘n’ roll. So with all those things, I suddenly had an opportunity to make use of all these influences that I had growing up.
Att Roy Bittan är en riktig studioräv är svårt att argumentera mot. Han har arbetat med en hel rad artister och varit en viktig del av inspelningarna av några av skivhistoriens storsäljare. David Bowie, Chicago, Dire Straits, Peter Gabriel, Stevie Nicks, Bob Seger, Celine Dion och Tracy Chapman är några som fått hjälp av professorn. Hans pianospel är en viktig del av framgången för mångmiljonsäljande album med Meat Loaf och Bonnie Tyler. Och det är han som spelar keyboards på Bon Jovis Runaway, låten som satte fart på Jon Bon Jovis karriär.
Men, det är förstås som professor Bittan i E Street Band han gjort störst avtryck. Hans pianospel breddar bandet och låtar som Badlands, Thunder Road och Jungleland skulle inte fungera utan professorn. Så enkelt är det.
Så nästa gång du ser den hårlöse farbrorn som inte gör så mycket väsen av sig, glöm inte att det är en av rockmusikens riktigt stora som står där bakom pianot.
Publicerad: 2008-06-26 00:02 / Uppdaterad: 2008-06-25 12:36
En kommentar
Poem to Roy:
”R” is for Roy, ’cause that’s his name
”O” is for piano, ’cause that’s his game
and ”Y”? Because he likes it!!
(ur bandpresentation under ”Rosalita”, 1981)
Du måste läsa det där högt för dig själv för att ordleken skall funka… :)
#
Kommentera eller pinga (trackback).