Gnesta är en typisk håla, belägen i Södermanland, med några tusen invånare. Pendeltågets slutstation. Förutom sedvanliga småstadsaktiviteter som kioskhäng och moppeterror erbjuder kommunen också vackra sommarkvällar vid Frösjön och en årlig marknad med portabelt tivoli och brända mandlar. Jag vill slå ett slag för Gnesta för jag gillar Gnesta. I Gnesta finns dessutom Räven.

Räven heter egentligen Johan Kammargården och spelar vanligtvis med Svenska Akademien. För några år sedan florerade låten Själbränna på nätet, till mångas men inte min förtjusning. Låtar som precis som jag inte riktigt passar in beskrivs som en samling låtar som aldrig riktigt passat in på skivorna han aldrig gett ut.

Låtarna som precis som Johan Kammargården inte riktigt passar in är ett enmansprojekt, ett hemmasnickeri. Gör det själv och gör det lagom flummigt. Gör det som Kaah fast utan funkpretentioner. Krydda med poetiska, ibland endast delvis sammanhängande texter.

Nio spår med lite reggae, mer soul, eller egentligen bara svårkategoriserad snällmusik. Överhuvudtaget en stor icke-provokation i sin vänlighet. Lite som Sade, utan att vilja jämföra. Musik som inte tillfredsställer det direkta begäret, men likväl har en ständig och stadig position. För vardagsnätter.

Och det är så vackert, så vackert när han sjunger gör inget dumt nu som att välja bort dig själv och sårskorpan är hård och ful och den läker knappt alls och den heter du ackompanjerad av mjukt piano.

Det blir inte revolution av Låtar som precis som jag inte riktigt passar in. Fokus ligger inte på Babylons fall och att vara rebell som med Svenska Akademien. Räven är inåtblickande och introvert. Han smörjer varsamt öronen med sin uddlöshet. Jag gillar det, men imorgon är det inte han som väcker mig.