Alla när en dröm om Amerika. För några är det en mardröm, andra längtar dit och kanske ännu fler har en känsla av skräck och förtjusning. Själv förundras jag ständigt av just USA:s kameleontliknande trevlighet. Det finns ingen amerikansk dröm, över 50 miljoner medborgare i USA saknar någon som helst sjukförsäkring. Trots det finns det drömmar. Om ett alternativt USA. Drömmen om det där USA som Jim Casey predikar med hjärtat.

Stayton Bonner bor i Texas. Född och uppvuxen utanför Henderson. Den blåvita modersmjölken rakt in i venerna. Från Austin levererar han en samling låtar från det som kanske var amerikansk rock och country. Texterna i centrum. Inte så konstigt då Bonner både skriver böcker och en del för Texas Observer. Musiken fyller på med känslor runt orden. Virvlar till och låter det gnissla i tänderna.

Stayton Bonner har sett världen i stort, men envisas ändå att grotta runt på sin dammiga bakgård. Bland flickvänner, släktingar, stora bilar, breda vägar och kriget. Inte självklar som Guthrie och Seeger. Mer introvert och poetisk. Inte bredbent och publiksuktande som Springsteen. Mer lågmäld och eftertänksam.

Stayton Bonner har skrivit en hel del tidigare, och egentligen finns inga stora skiljelinjer. Cadillac Road är bara riktigt bra. Släpigt dansant och ölvänligt pratsam. I ett Texas där människor måste se efter varandra eftersom ingen annan gör det.

Det är skönt att bara ha skägg och rutig skjorta. Det är kanske det jag drömmer om.