Precis när jag lyssnat igenom ett desillusionerande berg med ljumma recensionsskivor och nästan förlorat hoppet om att det produceras något annat än urvattnad drak-power metal nu för tiden, dundrade Vanity BLVD rakt in i mina hörlurar och mitt hjärta.

Bandet är färskt som nysnö, bildade i Alvesta 2005, men det gedigna soundet och den beroendeframkallande hittiga refrängen indikerar långt mycket mer erfarenhet. Jag kommer osökt att tänka på Dokken. Sångerskan Cindis hesa, kraftfulla röst minner om Lita Ford och är verkligen kronan på verket. Den här åttiotalsstinna glam/sleazerocken har hög densitet av effektiva riff och mäktig arenakänsla och hookar mig snabbare än Crazy Lixx gjorde när jag hörde dem första gången.

Om jag inte kände till Vanity BLVDs ålder och härkomst skulle jag lätt kunna tro att de var sprungna ur glamrockens guldålder, som i och för sig fått en svensk revival på senare år.
Märkligt att så här mästerligt utförd och sällsynt högkvalitativ glam inte slagit igenom rejält för länge sedan. De upptäcktes bland annat av Ryan Roxie från Alice Cooper och den kommande debutskivan producerades av Europe-producenten Chris Laney.
Om skivan håller lika hög standard som singeln kommer jag hjula av glädje.

Missa inte! Och glöm inte att rösta på bandet som akt på Sweden Rock festival i sommar, länk finns till höger.