Eftersom jag fortfarande inte har varken köpt eller lyssnat på någonting från den här sidan av nyåret, så vill jag här söka mig till tiden runt det förra nyåret. Till en skiva som jag, eftersom vinylen läser 2006 på baksidan, trodde hörde till strax innan förra nyåret, men som enligt all tillgänglig information ändå släpptes på 2007-sidan av kalenderbytet. Synd att jag upptäcker det nu, annars hade Rhys nog kunnat ge Soft Hearted Scientists en match om nomineringen till förra årets bästa skivor.

Förra året släppte hur som helst även Gruff Rhys Super Furry Animals sitt åttonde album, Hey Venus!. En skiva som i sin tur kunde ses på en eller annan årsbästalista. Men samtidigt en skiva som presenterade sig genom ett så pass bedrövligt omslag att jag faktiskt aldrig kunde förmå mig att lyssna på den. Jag drar gärna slutsatsen att Rhys inte anlitar samma grafiska designers när han arbetar solo, som på underbara Candylion.

Gruff Rhys godislejon är som gjort för nederländsk stop motion, tagen rakt ur Fablernas Värld. Och inte bara får man till skivan en medföljande inlaga med bilder, behjälpliga då du ska klippa och klistra ihop ditt eget godislejon. Därtill så är D-sidan på denna dubbelvinyl spårlös och istället etsad med det fabulösa fabeldjuret. Mycket bra vinylutgåva, med andra ord.

Gruff Rhys har vänt sin relativt svårsmälta walesiska på debuten Yr Atal Genhedlaeth till ren och skär leklust, på alla tänkbara sätt. Konsonanttätheten kan sägas ha minskat avsevärt, då språkvalet numera övervägande faller på engelska. Flöjt och xylofon ackompanjerar hans neopsykadeliska folkpop, som i sig på många ställen skulle kunna vara ledmotiv till gamla barnprogram. Så för The Court of King Arthur exempelvis tankarna till Kalles klätterträd.

Candylion är en fantastiskt charmig och njutbar soloproduktion, som alltså avslutas redan på C-sidan, vilken helt upptas av den över 14 minuter långa Skylon!, där Candy Airlines welcomes you aboard Flight F.U.N. to Nirvana.

Simma lugnt!