Jag kan inte låta bli att börja med den märkliga historierevisionismen som omgärdar det här återsläppet. För vad är egentligen poängen med att helt blunda för och ignorera den andra upplagan av bandet? Visst, jag kan förstå att ett Poco Loco-sponsrat Europe Light inte känns så tufft när man ska återlansera det mest klassiska svenska glambandet. Å andra sidan var det snarare Kee Marcellos arbete med skivan That Makes One och det Tommy Nilsson-frontade Easy Action som gav honom jobbet som John Norums vikarie i Europe. Och det jobbet skryts det desto mer om i historietexten i cd-häftet.

Jag upptäckte väl egentligen Easy Action något år för sent. Zinny Zan hade precis lämnat skutan och de gjorde något tafatt försök att fortsätta på glamspåret (med Tommy Nilsson vid mikrofonen!) innan de bytte fot. Men det är tydligen en annan historia så jag lämnar den och ser på vad vi fått här istället.

Glam-versionen av Easy Action tar sin början i slutet för det svenska pojkbandet Noice. Peo Thyrén (Alex Tyrone här), Fredrik von Gerber och Noices producent och turnégitarrist Kee Marcello drömmer om att starta det ultimata glambandet. Marcello och Tyrone hittar Zinny Zan på en bar i London och där sätts bollen i rullning på allvar.

Easy Action blir snabbt Sveriges svar på Hanoi Rocks och visst finns det likheter (även om Hanoi Rocks i ärlighetens namn kanske var lite tuffare och farligare). De får världskontrakt med Sire Records (obeskrivligt stort på 80-talet) och föräras en riktigt lökig dokumentär i SVT. Trots det får de aldrig något riktigt brett genomslag. De hamnar hela tiden i skuggan av andra. Och för många är de fortfarande kanske mest kända som bandet som blev bestulna av Poison (som snodde så friskt från We Go Rocking när de skrev I Want Action att de blev fällda i domstol, om det skrivs märkligt nog inte heller något).

Den här cd-återutgåvan är ett väldukat smörgåsbord för den som vill upptäcka Easy Action i sitt glam-esse eller återuppleva gamla minnen. Vi får hela första versionen av det legendariska debutalbumet så som det lät när Danny Wilde skötte andragitarren. Vi får också de låtar som spelades in med hans ersättare Chris Lynn till den internationella versionen. Dessutom bjuds fyra liveupptagningar från den beryktade återföreningsspelningen 1989, Zinnys version av In the Middle of Nowhere från Mats-Helge Olsson-filmen Blood Tracks och lite annat godis.

Jag förvånas av att det är så pass bra som det faktiskt är. I mitt minne hade de här låtarna inte åldrats särskilt bra, men när jag nu spelat igenom skivan ett par gånger har jag omvärderat den. Igen. Easy Action bjuder på finfin glamboogie med lätt hårdrockstouch som förmodligen inspirerade fler än Poison i det sena 80-talets hårdrocksglamkavalkad. Nu när det är dags för en tredje svensk glamvåg kanske de kan nå en helt ny generation?

Sen kan jag väl tycka att det är lite märkligt att peta in en ny liveupptagning, Drop The Bomb från Sweden Rock Festival 2006, mitt i kalaset och att dessutom fylla cd-häftet med bilder på firma Marcello & Zans nya kompmusiker istället för att gräva fram fler från tiden då det verkligen begav sig. Men ok då, jag låter det passera.