Recension
- Press Play Please (cd) Andreas Gidlund Quartet
- 2007
- Imogena Records
Bop ’til you drop
Externa länkar
Andreas Gidlund Quartets tredje album Press Play Please är mitt första möte med gruppen. Däremot är jag välbekant med åtminstone en av medlemmarnas musik. Fabian Kallerdahl har förgyllt mitt liv och den svenska jazzscenen med sin musik de senaste åren. Därför blir det en glad överraskning när jag ser hans namn på det finurligt vikta cd-häftet. Och en direkt uppmaning att spela skivan omedelbart.
Saxofonist Gidlunds kvartett lutar sig tungt mot historien och skäms inte för att plocka fram mer eller mindre tydliga referenser i sin musik. John Coltrane är ett namn jag sett dyka upp flera gånger när jag kikat runt efter information om AGQ på nätet. Och det stämmer väl på så vis att deras musikaliska ramar är lika breda. Personligen tolkar jag gärna in Cannonball Adderley i det jag hör. Gidlunds sax svänger lika skönt.
Det mesta materialet är komponerat av Gidlund eller Kallerdahl, enda lånet är Duke Ellingtons superstandard In a Sentimental Mood som avslutar albumet.
Även om Press Play Please kanske inte tar jazzen i någon revolutionerande riktning njuter jag av framför allt samspelet mellan Gidlund och Kallerdahl. De utmanar varandra på ett skönt och följsamt vis och tillåter sig att ta fria svängar när de hårdboppar som bäst.
Publicerad: 2007-11-08 18:58 / Uppdaterad: 2007-11-08 18:58
En kommentar
[…] Andreas Gidlund Quartet Press Play Please […]
#
Kommentera eller pinga (trackback).