Bad Brains skulle aldrig ha spelat in en ny skiva. Punkt slut. Det låter horribelt rakt igenom och varför de envisas med att ha en tape echo-effekt på sången titt som tätt är ett mysterium. Det tar emot att säga det, men vissa saker var nog ändå bättre förr.
- Mats Guldbrand, Postboxen 2007-07-22

Notera att ovanstående kommentar kommer från någon som på fullt allvar lyssnar på blackmetal och tycker att det låter gött.

För helvete, säger jag.

Bad Brains återkomst med Adam Yauch vid kontrollbordet är inget annat än en liten triumf. Det är Bad Brains som de alltid låtit med en kärleksfull knuff från ett av deras största fans (Yauch). Här finns lika doser av deras råa och oborstade hardcore, som deras småförsiktigt dubbiga rootsreggae. Aldrig blandat, alltid sida vid sida. Både reggae och punk. Ingen töntig hybrid.

Bad Brains kliver ut som hardcorens AC/DC. De låter som de alltid låtit. Eller åtminstone som de alltid borde. Musik för nostalgiker som bara vill ha Bad Brains som Bad Brains. Varken mer eller mindre.

Jag lyssnar på den här skivan som syster till Beastie Boys The Mix-Up. Det finns ekon (bokstavligen talat) av den i flera av spåren. På något sätt känns det också skönt att Beastie Boys lämnade uppgiften att spela in hc-dängorna till originalen istället för att leverera egna pastischer. Jag kan inte annat än tycka att det här faktiskt låter gött.