Uppräkningen av 100 låtar som alla borde ta med sig från 2006 fortsätter här med del 5. Alltså: 100 låtar från 2006. 100 förklaringar till varför de är livsnödvändiga. Uppdelade i intervall om 10.

Logistics Falling for You
Jag har sagt det flera gånger förut och får förhoppningsvis anledning att säga det många gånger till: världens bästa drum’n'bass föds hos Hospital Records. Ett bolag ägt av London Elektricity, drum’n'bass-duon (sedermera soloprojektet) som genom den egenvalda etiketten ”fast soul music” bättre än någon annan sammanfattat vad musiken de själva handlade om. Och hur den lät. Sedan dess har musiken som Hospital spottat ur sig hållit en såväl konsekvent som kvalitetsmässigt löjligt hög nivå. 2006 nådde Hospital dessutom sin kanske högsta topp så här långt vad gällde det långa formatet – och det var Logistics som smattrande fram musiken. Tillsammans med High Contrast High Society är Now More Than Ever förmodligen det bästa drum’n'bass-album som spelats in – de riktiga genreklassikerna inkluderade. Vilken låt som fick följa med in på listan var långtifrån ett självklart beslut. Okej, albumets bästa låt är rätt otvivelaktigt Everything Is Illuminated, men eftersom den släpptes på tolva redan 2005 diskvalificerar jag den till förmån för Falling for You. Vackert, piskande frenetiskt och till halvbasen fylld med själ. Fråga mig i morgon så väljer jag förmodligen någon av de andra låtarna, men i morgon är ju, som bekant, en annan dag.

Jason Karl feat. Cookie Turn It Around (91 Mix)
Med en sampling från Chics I Want Your Love och Shapeshifters-Cookie vid micken borde det vara rätt svårt att misslyckas. Och det gör självklart inte den gode Jason. Turn It Around är riktigt solskenstrevlig i sitt discodoftande original, men den synnerligen korrekt varudeklarerade 91-mixen är snäppet vassare. Derrick May-stråkar möter ett metalliskt housepiano med lite drygt 15 år på nacken.

Chieko Kinbara Strings of Life (Tiger Stripes Remix)
Med tanke på hur många låtar som tydligt haft Derrick Mays original som inspiration och förlaga under de 20 år som gått sedan den släpptes är det egentligen konstigt att fler inte gett sig på att göra cover-versioner av låten. Eller kanske inte – det finns helt enkelt inget som kan göra den bättre. Japanska violinisten Chieko Kinbara tog sig i alla fall an den på albumet med samma namn, med okej resultat – även om den där ylande elgitarren fick alldeles för mycket utrymme. När Tiger Stripes stökar om i ursprungsmaterialet vrids tonläget ned några välkomna snäpp och blir betydligt mer atmosfäriskt stämningsfyllt. Och även om det förstås är en bit kvar till originalet så är Strings of Life när Chieko Kinbara och Tiger Stripes gör den väldigt, väldigt bra.

Kris Menace feat. Fred Falke Fairlight (Original Mix)
Jag vet faktiskt inte vad jag tänker först när jag hör ordet ”fairlight”: musikmaskinen eller Spectrum-spelet från datorernas stenålder. Egentligen spelar det ingen roll vilket – det är två väldigt bra saker, vilken jag än väljer. Vid det här laget har det hunnit gå över trettio år sedan musikmaskinen, den första digitala synthesizern, började sin världserövring från Australien. Stor, klumpig och så dyr att de enda som i princip hade råd att köpa en var samma människor som kunde använda hela städer som konsertarenor. Förhoppningsvis betalade Kris Menace och Fred Falke betydligt mindre för inspelningen av sin snygga hyllning till Peter Vogels och Kim Ryrie kreation – i symfhouse-kostym.

Quentin Harris feat. Byron Stingily Hate Won’t Change Me
Ingen sammanfattning av ett musikår är komplett utan åtminstone några kamper mellan gott och ont. En kamp som den goda sidan nästan utan undantag alltid vinner. Hate Won’t Change Me börjar egentligen ganska tamt med ett rätt halvsegt beat och en i princip icke-existerande basgång. Men sedan börjar saker och ting så sakteliga trilla ned på Tetris-plats. Kören. Den ljusa stråkslingan. Och förstås, förstås, förstås Byron Stingilys vackra falsett. Med minimala steg byggs Hate Won’t Change Me upp till en allt mer frenetisk och intensiv predikan, trots att ytan aldrig rörs upp märkbart. Och utgången? Det vet ni.

George Duke Brazilian Love Affair (Mike Perry Mix)
Varenda gång jag läser den här titeln tycker jag alltid för bråkdelen av en sekund att det står Brazilian Love Dance – låten som definitivt fick mig att upptäcka Larry Heard för en mindre evighet sedan. Att ens förekomma i samma tankebana som Larry är förstås en ära få förunnade i sig, men även om den här versionen inte har särskilt mycket gemensamt med Brazilian Love Dance rent musikaliskt så dansar den runt i regioner som är åtminstone nästan lika bra. Visst, lite snygga, Blaze-minnande sångharmonier, men i grund och botten rätt ordinär house. Helt okej basgång, snygg hi-hat och… ja, överlag helt okej. Men så rasar det maniskt malande pianot in och vill verkligen inte släppa taget. Då skjuter Brazilian Love Affair helt plötsligt upp till Larry-beströdda, utomatmosfäriska höjder. Och stannar där.

Liquid People Son of Dragon (Afromento Mix)
I sin originalversion är Son of Dragon försiktig och känslig instrumentalhouse av coktailsvalaste modell. Som sitter i vattenbrynet och låter bränningarna skölja över den utan bekymmer medan flygplan på väg ifrån eller till ritar vita stråkkryss mot en blå bakgrund högt där ovanför. När sedan Afromento shanghajar Son of Dragon befinner vi oss en omprogrammering senare mitt ute på en afrikabalearisk savann, med bongos, afroblås och Dennis Ferrer-lånade rytmer som safariguider.

Headstrong feat. Tiff Lacey Show Me the Love (Original Full Length Mix)
Epitetet ”untz-untz” känns väldigt passande på Show Me the Love när den ooompf-sparkande rytmen vräker igång originalmixen av Don Jacksons skapelse. Men snart bomullsstoppas den virtuella baskaggen full av svepande och nattstadssilhuetter från världens samlade trancekartotek. ”I’m gonna fly away from here / just show my mind and disappear / I want to dance into sunrise / show me the spark in your eyes” sjunger världens bästa Tiff Lacey och kastar sig ut i en kaskad av kyrkorgeltrance och smattertrumscrescendon som inte ger sig förrän alla nattstjärnorna koreografidansar ikapp med Don och Tiff.

Paul Oakenfold feat. Brittany Murphy Faster Kill Pussycat (Club Mix)
En av de senaste årens i särklass otäckaste trender har förstås varit rockdansen (inte att förväxla med dansrocken, som för det mesta är ännu värre). Med andra ord borde en lista över 100 fantastiska låtar från 2006 vara rätt totalbefriad från rockdans. Men så finns ju alltid undantagen som ska bekräfta giltigheten hos en regel. Att det blev Paul Oakenfold som fick hålla rockdansfacklan är egentligen inte helt förvånande. Oakenfold visade ju med albumet Bunkka att han klarar av att få en hög mer eller mindre vitt spretande genrer att svänga. På Bunkka visade Oakenfold dessutom att han varken drar sig för eller har särskilt svårt att hitta lite otippade mickgäster till sina låtar. Så även denna gång. Faster Killl Pussycat är den låt jag är mest förvånad över att jag har med i listan, men Brittany Murphys kaxiga och sexförföriska enögonbrynssång och Oakenfolds dumbrötiga rockdansylande visade sig vara en hink full av kletigaste tapetklister.

Freemasons feat. Amanda Wilson Watchin’ (Club Mix)
Den huvudgatedammiga solnedgångsduellen mellan de det frenetiskt hamrade pianot och de svettigt frammanade stråkarna i de lägsta ljudregionerna, omgivna av laserljudsstäpplöpare, är förstås rakt av lyft från Dennis Ferrers “Future 3000″-mix av Most Precious Love (Underground Dance Artists United for Life och Barbara Tucker). Med texten från Deborah Cox r’n'b-ballad It’s Over Now. Men även om det är svårt att misslyckas med den grunden är det efter två och en halv minut in som Watchin’ i sin Club-mix verkligen exploderar totalt när oäktingstråkarna från den nedtystade och skandalomsusade kärleksnatten mellan Strings of Life och 77 Strings rasar in från vänster. Lägg till en väsande hi-hat och ett latinoinspirerat piano och vi är på klubben på riktigt. Och så förstås Amanda Wilson. Den svartaste vita rösten sedan Lisa Stansfield. Ja, nästan. Med en bittert vass text som skarp kontrast till kongadansandet i musiken.

ÖVRIGA DELAR I OLAS 2006-SAMMANFATTANDE

100 fantastiska låtar 2006 – preludium

100 fantastiska låtar 2006 – del 1

100 fantastiska låtar 2006 – del 2

100 fantastiska låtar 2006 – del 3

100 fantastiska låtar 2006 – del 4

TIDIGARE SAMMANFATTNINGAR

100 fantastiska låtar 2005