dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Portrait: All That Matters
All That Matters (cd) Portrait
1995
Capitol Records
9/10

Lovin’ U is ah-ight

Jag skulle egentligen inte ha skrivit om den här skivan till idag. Vi kan väl börja där.

Egentligen hade jag till hälften skrivit färdigt en text om en helt annan skiva. Men så fick min dator för sig att packa ihop och vägra starta. Till dess att jag får igång den igen ligger alltså den halvfärdiga texten på en hårddisk som just nu inte har lust att dela med sig av information och mitt liv är lite sådär pausat.

Därför pausar vi tiden lite även här. Vi vrider tillbaka klockan tolv år, till året då en helt annan skiva släpptes och försvann igen utan något större väsen. En skiva som är en av de mest spelade i min skivsamling överhuvudtaget.

Från att ha levt rätt åtskilda under större delen av det föregående årtiondet förenades soulen och hiphopen på allvar under nittiotalet. När Teddy Riley flyttade den soulmusik som Jimmy Jam och Terry Lewis skapat sedan det tidiga åttiotalet närmare gatan dröjde det inte länge förrän det inte bara var de snälla och välklädda killarna som sjöng harmonisoul med stämmor lika välskurna som kostymerna. LL Cool Js överkropp och löst sittande jackor blev förebilden och bakgrundsscenografin byttes från sovrum och sidenlakan till bakgata och mastodontjeepar.

Men mitt i den här brytpunkten fanns det grupper som balanserade mitt emellan. Som förde vidare den djupt rotade harmonitraditionen som varit stark inom soulmusiken ända sedan doo-wop-dagarna – tre-fyra välklädda och väluppfostrade svarta killar med röster lika väldrillade som deras koreografier. Som flörtade med hiphopen, men som fortfarande var de där väluppfostrade killarna utan att kliva över några anständighetsgränser. Grupper som Boyz II Men. Och Portrait.

Portrait släppte sitt debutalbum 1992, samma år som R Kellys debut – precis mot slutet av swingbeateran. En blick på Portrait-omslaget är allt som behövs för att bocka av ungefär alla ingredienser som fyllde soul- och hiphopvideor under nittiotalets första år (i olika mycket påklädda skepnader). Även musikaliskt var Portrait väl inrättad i swingbeat-ledet. Bra, men inget som stack ut särskilt mycket.

All That Matters, däremot. Något helt annat, på flera sätt.

Tre år efter debuten hade swingbeat, åtminstone tillfälligt, förpassats till musikhistoriens källarutrymmen. De riktigt maskinella tongångarna fick lämna plats för försök att låta mer som vanliga instrument. Knastrande samplingar och varma basgångar tog över.

Med avstamp i Shuggie Otis Strawberry Letter 23 tar Michael ”Angelo” Saulsberry, Irving Washington III, Eric Kirkland och Philip Johnson med oss på en resa som varar i nästan precis en timme. Mellan snurrande och lössläppta ståbasgångar och sängkammarballader av allra mest klassiska snitt. Allt skrivet, framfört och producerat av kvartetten själv, som även sköter merparten av musicerandet. Imponerande som bara den, men också något som skiljde Portrait från de flesta av deras samtida kollegor. Som skiljer dem från de flesta soulkvartetter som kommit såväl före som efter dem, till och med.

Även om albumet tappar lite av sin allra solvärmelysande glöd mot slutet – målgång i en rätt onödig cover av How Deep Is Your Love – så går det inte att komma ifrån att det här inte bara är ett väldigt helgjutet album, det är också ett av de bästa soulalbum som släpptes under hela nittiotalet. Gang Starr-jazziga I Can Call You, storslagna End of the Road-balladen All That Matters, harmonisnygga All Natural Girl, struttiga Lovin’ U Is Ah-ight och vemodigt kärleksbubblande Heartstrings är alla låtar som sopar banan med det mesta genrekollegorna skrapat ihop under sina sammantagna karriärer.

Tre år efter debuten hade R Kelly redan hunnit bli superstjärna, en stjärnstatus som skulle komma att lysa allt starkare resten av årtiondet. För Portrait, däremot, blev 1995 då gruppen nådde vägens slut. Visst, året efter kom ett album till som enbart släpptes i Asien. De gjorde även ett fjärde album så sent som 2005, men inget på båda dessa skivor kunde mäta sig med All That Matters.

Jag plockar fram Portraits album med rätt stor regelbundenhet. Jag vet aldrig riktigt hur och varför, men helt plötsligt sitter jag där inlindad i All That Matters igen. Och varje gång slås jag över hur bra det är.

Väl värt att upptäckas även tolv år senare.

Ola Andersson

Publicerad: 2007-08-24 00:00 / Uppdaterad: 2007-08-24 15:25

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4260

12 kommentarer

Nej, det här har jag inte hört. Bra att tipsa om äldre skivor. Jag hoppas du har backup på de 100 låtarna, förresten.
Doo-wop!

Medlem 2007-08-24 01:19
 

sämre än toni toni toni eller vad skiten nu hette.

Medlem 2007-08-24 08:49
 

hmmm. inte så mycket bajs som en riktigt lös diarre. jävla hissmuzak. bättre kan ni dsc.

Medlem 2007-08-24 09:32
 

sådär ja, då var den beställd.

Medlem 2007-08-24 10:22
 

Lamont: ”Doo-wap” var en väldigt intressant felskrivning. Vet inte vad jag tänkte. Eller inte tänkte. Har justerat det nu i alla fall. Tack för påpekandet.

Ola Andersson Redaktionen 2007-08-24 13:15
 

hej! kan inte dagensskiva göra det till standard att länka till artistens myspace eller youtubevideo så att man sparar tid på plick och plock?

spindelmannen Oregistrerad 2007-08-24 16:41
 

Kuno Bölja: Tråkigt att läsa din kommentar. Den typ av inlägg som du gör förstärker den negativa sidan av demokrati: den okunniga pöbelns välde.

Erik Oregistrerad 2007-08-24 16:59
 

är Spindelmannen lite dum?

en annan tipsar om Goodfellaz http://www.youtube.com/watch?v=mmk6t98N5GY

Medlem 2007-08-24 20:41
 

nejdå, tänkte att det vore schysst bara

spindelmannen Oregistrerad 2007-08-24 21:04
 

erik. tråkigt att läsa din kommentar på min kommentar. din uppfattning om demokrati verkar vara något skev, kanske rent av influerad av herrar som salig adolf, stalin, mao och pol pot. eller så är du bara dum och ignorant. eller så lever du kvar i en tid då navelskådande musik-smakpoliser med wiggertendenser kunde stå oemotsagda i sin enögdhet.

Medlem 2007-08-25 11:19
 

alla är utstuderat jävliga här på dsc

spindelmannen Oregistrerad 2007-08-25 13:48
 

Nej, det är inte sant. Jag är all love and understanding.

Medlem 2007-08-26 01:29
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig