I veckan lekte vi på redaktionen musikalisk röd tråd. Med utgångspunkt i en låt, Radioheads Karma Police, fick var och en i redaktionen bidra med en låt som kunde knytas till den föregående. Från Radiohead tog vi oss bland annat genom hip hop, black metal och pop. Uppgiften var att spinna vidare på föregående låt med en röd tråd som ledde fram till den låt man själv valde. Tanken var att vilka två låtar som helst kan hänga ihop med en röd tråd, och cirkeln sluts när sista låten på listan knyts till den första låten vi började med. Allt hänger ihop med en lång röd tråd.

Radiohead Karma Police

Karma Police var ju låten som gjorde att jag föraktade Radiohead ett tag där runt O.K. Computer. Så jävla finstämt och dumt. Trevligt liksom. Butthead hånade den bäst, när han lät som en val. Associationen blir ju enkel. Fuck tha karma police.

N.W.A. Fuck Tha Police

Fuck negrer med attityd. Bäst just nu är helt klart ett 26-årigt göteborgskt blekansikte. Jens Lekmans kommande Night Falls Over Kortedala är väl värd väntan. Bittert och vackert.

Jens Lekman I’m Leaving You Because I Don’t Love You

”My bitter half has bitten me” gastade Courtney Love i Hole någon gång där under grungens glansdagar. Bitterhet är helt klart en känsla att inte förakta, eller som lillebror la fram det en gång: ”Den som väntar på något gott kan dra åt helvete”. Black metal har en tendens att närma sig bitterhet på ett bra sätt, särskilt en del amerikanska band har jag märkt. Som Weakling.

Weakling Dead as Dreams

Bitterhet och grunge har ingen rättmätig plats i historien.

The Blow Parantheses

Parentes skrivet baklänges blir setnerap. Förutom att det är ett väldigt roligt ord har det bidragit med noll till musikhistorien och än värre är att det överhuvudtaget inte finns någon stor artist som byggt sin karriär utifrån den självklara pseudonymen. Setnerap låter däremot väldigt mycket som hon som vann senaste eurovisionsschlagerfinalen. Inte för att jag minns vad hon heter men setnerap låter som det skulle kunna vara serbiska för att rappa väldigt fort, vilket var precis vad MC Tunes gjorde när han hängde med 808 State, även om de hellre ville hänga med Björk. Och eftersom 808 State döpte en av låtarna de gjorde med Björk till Qmart för att det lät isländskt borde det rimligtvis finnas någon som bygger korthus med bara gröna bilar ur Ahlgrens-påsarna.

808 State & Björk Qmart

Björk är ett av Sveriges mest vanligt förekommande träd, nummer åtta på listan (beroende på källa) är bok. Anna Book kom år 1986 femma i melodifestivalen med ABC. ”ABC is easy as 123″ sjöng Michael Jackson i Jackson Five sexton år tidigare. 1234 med Feist är för tillfället min favoritlåt.

Feist 1234

Feist är med på soundtracket till ”The Hottest State” med bland andra Cat Power och M. Ward. Ebbot Lundberg sjunger i ett annat soundtrack, nämligen Soundtrack of our lives. I det bandet spelar Sandsten trummor och Hederos orgel. Ebbot i sin tur är just nu aktuell eftersom som han sjunger tillsammans med bröderna Ljunggren, dvs duon Trummor & Orgel på låten Tomorrow will tell som är en av sommarens allra bästa.

Trummor & Orgel & Ebbot Tomorrow will tell

Orgel? Såg precis ett fantastiskt roligt Simpsonsavsnitt där Bart innan gudstjänsten i kyrkan byter ut organistens noter mot gamla Iron Butterflylåten In A-Gadda-da-vida. Hela kyrkan stampar takten till en ohelig rock’n'roll-låt och den stackars organisten kollapsar nästan av utmattning efter det avancerade orgelsolot. Btw så är July Morning-orgelintrot med Uriah Heep också omistligt.

Uriah Heep July Morning

Julimorgnarna har numera övergått till augustimorgnar precis som 70-talets progressiva heavy metal idag utvecklats vidare till något mer aktuellt. Men gruppens gitarrist Mick Box får en i vilket fall inte helt osökt att tänka på två av hiphopens två centrala delar, nämligen mikrofonen (micken) och beatbox. Beatbox som är hiphopens vokala slagverk som ibland klassas som hiphopens femte element. Ungefär så många element som jag har i min lägenhet. Rahzel, en av världens absolut bästa beatboxare, var tidigare med i The Roots. En grupp som för tillfället håller på och avslutar arbetet med sin nionde skiva Rising Down. Tills den är klar så njuter jag av deras gamla material, bland annat What They Do.

The Roots What They Do

The Roots har tidigare gjort en skiva som heter Things Fall Apart. Under samma titel skrev den nigerianske författaren Chinua Achebe 1958 en roman. Både Achebe och The Roots hämtade denna titel från en dikt av William Butler Yeats från 1920, ”The Second Coming”. Denna Second Coming refererar inom kristendomen till Kristi återkomst, men är framför allt ett album av Stone Roses. Stone Roses spelade den 20e april 1995 på Palladium i Stockholm, vilket gjorde indiekidsen rådvilla eftersom Radiohead samma kväll spelade på Gino. Och så är vi tillbaka där vi började.

Radiohead Karma Police