Som den anglofil jag alltid trott mig vara, blev jag tämligen skamsen när jag rannsakade mig själv och min skivsamling nyligen. Vad jag insåg var att det alldeles tydligt var en övervikt av amerikanska artister bland skivorna inköpta senaste året eller så. Från att ständigt ha vidhållit att Radiohead är världens bästa band favoriseras nu The Decemberists och Of Montreal.

Jag som länge vägrade tro att trip hopen var något som endast skulle lyssnas till med nostalgiska syften, som gärna ville hålla fast vid att Damon Albarn var en av de goda, som ständigt skulle göra goda ting. Jag fick ju i alla fall glädjas åt det senare, då Albarn i år visade prov på sin godhet.

En av de skivor i samlingen som krampaktigt höll den brittiska fanan för vinden var i alla fall en tiotummare med Guillemots. Guillemots är ett av de band jag funnit genom mer eller mindre oberäkneliga sjutumsinköp. Made up Lovesong #43 väckte därigenom mitt intresse, vilket ledde fram till From the Cliffs. Nu är det visserligen inte helt rätt att kalla Guillemots för ett brittiskt band heller, med medlemmar från Brasilien och Kanada. Men sångaren Fyfe Dangerfield är i alla fall engelsman.

Fyfe Dangerfield spelade för övrigt in en duett med Anna Ternheim, en version av Lovers Dream som är med på Ternheims senaste EP Lovers Dream & More Music for Psychotic Lovers. Jag förstår hur Anna Ternheim ville ha med Dangerfield, hans röst passar den svartvita kalhet som hennes bästa låtar genomsyras av.

Detta minialbum av Guillemots, en samling av tidiga singlar och låtarna från en EP, får mig att återigen minnas vad det var med den brittiska indien. Men här finns också en lekfullhet och experimentlusta som är det jag på senare tiden mest funnit hos den amerikanska.

Det ska erkännas att jag inte har lyssnat på den fullängdare bandet har gett ut efter From the Cliffs. Men från vad jag har hört om den är det kanske lika bra att jag håller fast vid min tiotummare och möjligen hoppas på nästa släpp.

Videon till Made up Lovesong #43:

Nyare video (alltså inte med på From the Cliffs), till singeln Annie Let’s Not Wait, i snygg Syskonen Baudelairestil:

Oj, nu blev det mycket YouTube. Men här är också Fyfe Dangerfields duett med Anna Ternheim, även den snygg: