Festival. Det var ett tag sedan nu. I ärlighetens namn måste jag erkänna att det är min debut på Hultsfred. Jag har hållit mig på Arvika. Rockparty verkade så… ungt.

Och visst känner jag mig lite gammal. Jag har ont i nacken efter första natten i tältet, fastän jag fick ha det helt för mig själv. Tyckte att jag packade mycket, men ångrar att jag inte tagit med ett till par jeans. Jag längtar redan efter duschen. I går kväll gick jag runt och smålog åt de fulla fjortonåringarna. Det är så lätt att leka vuxen ibland.

Men det känns bättre, såhär två dagar in i det hela. Igår planerade jag lite halvt att se ett gäng band, bland annat Tingsek, Maia Hirasawa, Mapei, Laakso, Detektivbyrån, Anna Ternheim, Emmon, Last Days of April och Timo Räisänen. Jag visste såklart redan då att det inte kommer att bli alla dessa band, och visst hade jag rätt. Junikvällarna är fortfarande för kalla för att jag ska orka stå utomhus och lyssna på något jag bara är halvintresserad av.

Men Magnus Tingsek på Atlantis blev det som intro, vilket jag lovade redan i lördags. Och bra var det, kanske bättre än jag väntat mig. Soul, pop, reggaetoner och publiken kunde inte stå still. Ännu bättre blev det faktiskt av att Tingsek själv inte kunde sluta le. Konserter blir så mycket bättre när artisten tycks gilla det han eller hon gör.

Sedan smet jag vidare till Maia Hirasawa och kom precis in på Teaterscenen när de första tonerna av And I found this boy slog igång. Men gårdagens höjdpunkt var nog ändå Laakso, och inte bara för att Laakso är Laakso och väldigt bra, utan också för att de faktiskt lyckats släpa dit Peter Jöback. I rosa byxor och allt. Italy vs Helsinki var faktiskt lika bra live som på skiva. Och Peter och allt. Jag är fortfarande imponerad.

Jag missade de andra jag hade ringat in i spelschemat, men det gör mig inte jättemycket. Istället blev jag bland annat medsläpad till Korn. Inte riktigt min stil, vilket jag redan visste, men ibland får till och med en popnörd vara ödmjuk.

Idag vet jag inte om jag vågar lova att se någonting, men om jag får som jag vill och mitt humör eller andra omständigheter inte förstör så är det bland annat You Say Party, We Say Die!, Those Dancing Days och Mixtapes & Cellmates som står på schemat. Jag återkommer.