När Basia Bulat agerade förband åt Great Lake Swimmers nyligen gick melodierna mig lätt förbi. Det var hennes röst som knockade publiken. Hur kan så mycket röst komma från en så liten person?

Tyvärr är Bulats främsta styrka inte lika framträdande på debutalbumet Oh, My Darling. Visst har hon en sjujäkla pipa men sången känns mer anonym på albumet än live. Det går bra ändå.

Oh, My Darling är fylld av trevande texter till ett självsäkert framförande av folkdoftande popsånger. Hon är helt klart fostrad i samma tradition som vännerna i Great Lake Swimmers men Bulats musik slår an popsträngen hårdare och är mer utforskande. Fiolarrangemang blandas med handklappskomp och enkla gitarrytmer i valstakt som i vibrerande The Pilgriming Vine. Klara stämsångspartier får mig att tänka på Kate & Anna McGarrigle. Inledande korta Before I Knew med sitt enkla ukelele-/handklappsackompanjemang om den första kärleken är en perfekt upptakt till ett varmt album.

Emellanåt blir Oh, My Darling lite väl mysigt och skolbandsosande. Manliga körsångare får mig ofta att tänka på studentkörer, och det finns aldrig något ”in a good way” i det. Men det som är förlösande i Bulats musik är att hon är befriad från tydliga referenser. Hon gör musik rakt av och verkar inte tänka i varken genrer eller trender. Jag vill tro att hon är någon som en dag upptäckt sin låtskrivarförmåga och sen ägnat sig åt det, att skriva låtar. Och inte tänkt så mycket mer på det. Så är det förstås inte, hon vill säkert passa in någonstans, men hon lyckas förmedla den känslan. Oh, My Darling är det mest avspända jag hört i år.