You make the record at night
Cause everyone knows that rock’n'roll is the language of night
But this got made in the day
It was bright

Barr The Song is the Single (Direktlänk från Upset the Rhythm)

De där raderna är något av nyckeln till Barr och Summary. Alla känner till rockenrollens formel, vi har levt med den så länge. Och Barr är vad allt det där inte är.

Men samtidigt är han naturligtvis en del av traditionen ändå. Han förhåller sig till den, precis som alla andra. Han anpassar sig bara inte nämnvärt till den.

Musiken fokuserar på rösten, på orden. Det är inte sång, men inte heller spoken word eller ens lyrik. Jag vet inte heller om jag skulle beskriva det som berättelser, även om han berättar. Det är mer ett flöde av tankar, som verkar ta form i stunden. Planerad och manusbunden, men låter som improvisation.

Han hänger på melodin och på rytmen, men han hänger inte upp sig på den. Piano, disparata trummor och ensamma basgångar ackompanjerar honom på ganska traditionellt sätt, men också väldigt ihåligt och ensamt. Hans rader blir en egen rytm som stannar upp, bryter av och ibland möter upp trummans ensamma rytm eller basens malande. Pianot är mer en accent, även om den även är melodi.

Allra bäst är den obetitlade, Untitled om ett alldeles för trassligt/trasigt vänskap och/eller kärleksförhållande. Den är desperat, uppgiven, sorgsen, väldigt vacker och någonstans där i mörkret: hoppfull.

Det skulle kanske vara lätt att avfärda Barr med en axelryckning, eller kanske som en extrem kliché av något som Pavement snuddade vid där någon gång på nittiotalet (som han även gör textuella nickningar mot). Men Barr låter ärligare och renare än mycket annat. Än det mesta faktiskt. Och den är en av skivorna jag lyssnat allra mest på under våren.

Länkar

barrbarr.com / Myspace / Youtube (The Song is the Single)

Podcast: Play in new window | Download