Foto: Sebastian Hastrup
Melankolisk pop och ett tätt sound. Salad Days har ingen stor publik än, men de är helt klart på gång. När jag fick deras nya ep blev jag nyfiken på vilka de egentligen är, så jag ringde upp och frågade. Det blev ett samtal med hela bandet på Linus mobiltelefon, inställd på högtalarljud.

– Du vet, bilden vi skickade, den var ju rätt otydlig, men det finns en anledning till att vi är lite luddiga. Vi vill att bandet ska ta plats, inte vi själva. Lite pretentiöst sådär, förklarar Linus Ekdahl, trummisen i Salad Days. Salad Days, som just kommit ut med sin andra ep, som kort och gott heter Salad Days EP 2.

Bandet håller till i Malmö och består, förutom Linus, av Mattias Svensson, Jesper Abelin, Rasmus Liedbergius och Olof af Wåhlberg. De träffades på musikerutbildningen på folkhögskolan i Skurup och började spela ihop år 2003.

– Jag och Jesper har alltid snackat om att starta ett band. Du vet, sådär som man gör på fyllan. Men den här gången gick det verkligen, säger Linus.

Aktiva har de varit i sammanlagt ett år, eftersom det blivit lite pauser på grund av bandmedlemmar som flyttat. Den ursprungliga bassisten stack till Stockholm, och Rasmus hoppade in istället. Men nu är de på gång. Och nu ska de köra tills det inte går längre.

Killarna beskriver sin musik som stämningsfull, vemodig och melankolisk, men de vill inte jämföra sig med något band eller tala om direkta influenser, men erkänner att det handlar om ”gemensamma popinfluenser som alla känner till”. När de gick på folkhögskolan kom de snart fram till att det är pop de vill spela. Det är det de har gemensamt, förklarar de. Även om deras musikaliska ideal kanske inte alltid är samma, så kompletterar de varandra på ett bra sätt. Och de vill oftast samma saker.

– Det här är det sjystaste vi kan spela, säger Rasmus och får medhåll från de andra.

De tycks väldigt överens, vilket de också förklarar att de är. Inget band som bråkar så mycket, helt enkelt. Nya ep:n är tät och soundet enhetligt. Hur skiljer den sig då från bandets första?

– Om jag får säga vad jag tycker, jag som inte var med på förra skivan, så tycker jag att den nya är mer homogen, det är ett gruppsound, säger Rasmus. Det är väldigt genomarbetat och genomtänkt.

Och med ep två följer jobbet att sprida sitt namn. Än så länge har Salad Days inte fått så mycket uppmärksamhet, men de arbetar på det. De har haft några spelningar i Malmötrakten, och söker fler.

– Det är svårt att hitta rätt ställen. Om man är jazzmusiker kan man ju spela på caféer, men det kan inte vi, säger Linus. Men vi jobbar på det, vi jagar spelningar. Vi satsar jättemycket nu och tänker inte ge oss.

Men bandet vill inte gå för långt för att sälja in sig. De förklarar att de inte kan anpassa sig för att låta kommersiella, utan gör det de gör.

– Vi vill samma saker, och om vi inte gör det så viker vi oss alltid för musikens skull. Och vi tror verkligen på det vi gör.