dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Noisettes: What's the time Mr. Wolf?
What's the time Mr. Wolf? (cd) The Noisettes
2007
Vertigo
7/10

Huvudstadens undantag gÄr pÄ cirkus

London: Check.
Konst/skÄdespeleri: Check.
Mode: SÄdÀr.
Koppling till hÀftigt skivbolag: Check (Transgressive).

Det gÄr att avsluta recensionen dÀr. Noisettes bakgrund gör att fördomarna poppar upp slentrianmÀssigt som svampar i ett hollÀndskt vÀxthus. Onda visioner om skitband som Kaiser Chiefs, The Horrors, Art Brut etc. tumlar runt i huvudet.

Lyssna lite.
Lyssna lite mer.
LĂ„ng tid har gĂ„tt sedan skivan dök upp och jag lyssnar fortfarande. Noisettes har lyckats psyka in nĂ„got slags nisch i… vad det nu Ă€r. Blues-punk-psykedelisk rock. Och en poplĂ„t. En av de bĂ€sta, enklaste, snyggaste, och ja, bĂ€sta, poplĂ„tarna jag hört pĂ„ ett tag, The Count of Monte Christo. Sedan första ep-n Three Moods of the Noisettes slĂ€pptes har den fixats om lite, men Ă€r fortfarande fantastisk. Den var det första jag hörde med Noisettes, vilket ledde mig att tro att de var en girl group av typen Pipettes. Sjukt fel jag hade, för en gĂ„ngs skull.

Sedan gÄr det i 100 kilometer i timmen. I Sister Rosetta (Capture the Spirit) hörs ganska tydligt att gitarristen Dan har lÄngt hÄr och gillar Jimmy Page (det, och historien om det gyllene Àgget, gÄr att lÀsa pÄ officiella sidan). Och, vrid gÀrna om mina öron, Nothing to dread lÄter lite som mÀskig trallpunk.

Samtidigt som att de slĂ€ppte sin första ep pĂ„ ett litet, slumpat bolag i England, tog… Motown kontakt frĂ„n andra sidan pölen. Inte mer Ă€n rĂ€tt. Noisettes har genomlevt nĂ„gon slags halvexistens nĂ€r det gĂ€llt att fĂ„ igĂ„ng karriĂ€ren (bland annat sĂ„ kom ju ett gĂ€ng arktiska apor emellan), men har pĂ„ sĂ„ sĂ€tt hunnit repa ihop sig ordentligt. Fast egentligen kanske inte det spelar nĂ„gon roll. Huvudrollen i Noisettes innehas av sĂ„ngerskan Shingai Shoniwa, det Ă€r ett faktum. Eller ja, av hennes röst. En av de dĂ€r stora, som bĂ„de förvĂ„nar, kommenderar och smeker. PĂ„ sina stĂ€mband bĂ€r Shoniwa Noisettes.

Det enda som kĂ€nns lite trĂ„kigt med What’s the time Mr. Wolf? Ă€r att större delen av materialet redan slĂ€ppts som ep eller pĂ„ singlar. Lite mindre Ă„tervinning hade inte skadat, men Ă„ andra sidan förtjĂ€nar de Ă€ldre lĂ„tarna att höras av en större publik.

Now listen.

Martina Nordman

Publicerad: 2007-04-22 21:34 / Uppdaterad: 2007-04-23 23:17

Kategori: Recension | Recension: #4126

7 kommentarer

irriterande dÄligt namn, irrriterande röst och ett snabbt konstaterande att 100 km/h inte Àr sÄ fort. art brut Àr vÀl ÀndÄ bra mycket roligare Àn den hÀr pappslöjden?

Medlem 2007-04-23 00:53
 

Jag föredrog nÀr lÀnkarna stod vid sidan om med en beskrivning om var man hamnar. Det var lÀttare och tydligare pÄ nÄgot vis.

Medlem 2007-04-23 01:24
 

daphonie: kanske inte sĂ„ fort, men sen nĂ€rmar jag mig Tomas’ omrĂ„de lite för mycket.

Martina Nordman Redaktionen 2007-04-23 11:44
 

ok, men annars Àr ju t o m björk redan dÀr och pinkar (pÄ tomas revir); hennes nya turnétrummis Àr minsann jÀttesnabb:

http://www.youtube.com/watch?v=hzbJOdpNrOg

Medlem 2007-04-23 17:20
 

svampodling i vĂ€xthus? hmm…

Medlem 2007-04-23 19:08
 

daphonie: ja, lightning bolt skulle vÀl spela med björk nu? eller Àr med pÄ skivan eller vad det nu var.

Martina Nordman Redaktionen 2007-04-23 19:34
 

En utav de bÀttre kvinnliga sÄngerskorna i modern tid.

Hannes Oregistrerad 2007-10-26 22:13
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig