Ibland möts konstformer. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra. Den här gången var det Roddy Woomble från Idlewild som fick den briljanta ideen att skapa en konstkrock där författare möter musiker. Vid närmare eftertanke är det en väldigt naturlig händelsekedja. Skottland är proppfullt med duktiga författare och musiker, de flesta av dem bor i de två största städerna och även fast jag inte har statistiska fakta på detta har Edinburgh och Glasgow ett högt nummer begåvningar per capita.

De snubblar säkert över varandra i gathörnen så projektet att få ett gäng författare skriva ett gäng texter åt ett gäng musiker är inte så himla svårgenomförd eller speciell egentligen. Å andra sidan var det ett utmärkt projekt att få kulturbidrag för. Alltså presenteras 18 sånger där en författare skrivit en text som en musiker eller ett band fått tolka hur helst de vill.

För tokfans av alla eller några av dessa artister är skivan en måste, i övrigt är det en trevlig anförskaffning. Alla gör sin grej i vanlig ordning, vanligtvis duktiga textförfattare får här en extra skjuts till högre litterära höjder för i saken ligger att det här automatiskt är högkvalitativt.

Vissa sammankopplingar är bättre än andra, Aidan Moffats fylleröst till Ian Rankins text blir på något underligt vis ljuv musik i all sin brötighet.

Malcolm Middleton är ganska rå i sig själv men med Alan Bissetts oerhört deprimerande realitet går han fullt ut, det låter obehagligt men ändå tilldragande. Det finns många andra små färgklickar, som Aerogramme och Vashti Bunyan som är lika sockerspröd när hon sjunger andras ord. Hon står i kontrast till Mike Herons ”Song For Irena” som är något av den grövsta falsksång som någonsin hörts på skiva.

I övrigt har sångerna inte så mycket med varandra att göra. Den enda gemensamma nämnaren är Skottland. På omslaget sjunger en liten fågel att vi ska sjunga som om vi levde i de första dagarna i ett bättre land och jag är förvånad att ingen vinsthungrig politiker har tagit detta på allvar. I det stundande skotska valet där Skottlands självständighet är en het potatis är detta ett bevis på att de klarar sig alldeles utmärkt själva, åtminstone musikaliskt.