Hurra! Ännu en samling med Aerosmith-hits från åttiotalet och framåt. Sexton jag redan hört till leda och två nya som låter som de gamla. Egentligen inte ett dugg dåligt, men det känns som att det här bandet för länge sedan tappade sina ambitioner. Nu görs varv på varv i den ändlösa nostalgitrippen. En låt till en film med Bruce Willis och sångarens dotter och en världsturné. In med lite mer botox så kör vi!

Synd, eftersom Aerosmith innerst inne är ett ganska bra band. Mötet mellan Steven Tyler och Joe Perry har givit världen en hel del stabila rocklåtar. Men precis som kollegorna Jagger/Richards har de överlevt sig själva så många gånger att de inte ens är en parodi på sig själva längre. Jag är livrädd för att de snart ska göra version tre av ”Walk This Way”. Den här gången med My Chemical Romance eller någon annan.

Om du har någon av de andra samlingarna lär du inte behöva den här. Det var länge sedan det hände något. Det bevisas när trettiosju år gamla ”Dream On” kommer in och ännu en gång kör över radiorocken. Jag hoppas att det inte växer upp en generation som för alltid kommer förknippa Aerosmith med Hollywood-låtar och mastodontmaffiga tårtor.

För det finns ju så mycket mer för den som söker sig bakåt.