Anna Einarsson som leder gruppen Anagram hade med lätthet smält in i fredagens upplaga av Musikbyrån där förhållandet mellan musiken och det visuella uttrycket diskuterades. När gruppens melankoliska musik presenteras för publik illustreras den av videokonstnären Erik Holmquists visuella tolkningar.

När jag möter musiken på skiva framkallar den bilder också i mitt huvud. När Einarssons klara och lekfulla röst möter Mattias Skölds sprakande och pysande elektronik skapas spänningar som drar åt motsatta håll. Båda skapar bilder av melankoli och ensamhet, men med helt olika medel.

Mellan dem pendlar trion Mattias Windemo på gitarr, Adam Forkelid på piano och Pär-Ola Landin på ståbas. Trion håller ihop, drar isär, förstärker eller kommenterar Einarssons och Skölds ytterligheter. Gör det svarta svartare eller pekar ut en strimma av ljus någonstans i slutet av eländet.

Slutresultatet kallas ofta för jazz, men här finns en lika stark ton av samtida elektronisk musik som ger Anagram en alldeles egen klang. Något som gör att de passar lika bra under Swedish Jazz Celebration i Luleå som en kväll på Ugglan i Stockholm.