Vad var det där? Bara ljudet av årets första kvartal som (nästan) svischat förbi. Detta inte helt självklara högtidstillfälle bestämde vi i redaktionen oss för att fira. Det kan ha varit vädret, det kan ha varit att Sverige fick spö i fotboll, det kan ha varit något helt annat. Det spelar mindre roll. Det vi gillade mest från de månader som passerat är desto mer intressant.

Arcade Fire ”No Cars Go” (låt)
Den här låten står för allt som är bra med musik i dessa moderna tider. Ett anthem som inte kan missa att beröra någon. Den är bombastisk, brötig och fantastisk. Win Butler framstår som en religiös ledare när han utropar ”I don't know where we are going but let's go”, och jag, ateisten, är beredd att följa honom.
(Marie Lindström)

El-P ”I'll Sleep When You're Dead” (skiva)
Den regelrätta uppföljaren till klassiska ”Fantastic Damage” är ännu hårdare och bättre och utan tvekan en skiva värd att arkivera. Jaime Meline är inte bara industrihiphopens superproducent och grundaren av skivbolaget Def Jux, utan dessutom en eminent rappare. Man undrar hur många gånger han egentligen sett Ridley Scotts ”Blade Runner”.
(Pontus Gustavsson)

Dustin O'Halloran ”Piano Solos Vol. 2″ (skiva)
En period som fann mig nedgrävd i intensivt läsande och skrivande fordrade musik som inte ställde för höga krav. Dustin O'Hallorans romantiska pianoklink verkade lugnande på mina sinnen och hans vackra suggestiva melodier var generösa utan att begära någonting tillbaka.
(Susanna Huldt)

Black metal (genre)
Mayhem ”De Mysteriis dom Sathanas”, Weakling ”Dead as Dreams”, Ulver ”Nattens Madrigal”, Darkthrone ”Transilvanian Hunger”, Heresi ”Psalm II: Infusco Ignis”, Xasthur ”Subliminal Genocide” med flera har varit ständigt återkommande i cd-spelaren, iPod-lurarna eller på skivtallriken.
(Tomas Lundström)

Studio ”Out There” (låt)
Jag vet inte vad det är med de klingande baktaktsgitarrerna, Michael Cretu-syntharna, enkla basgången, pärlande analoga retroljuden, acidslingan och passningen till ”Lily Was Here” men de avslutande nio minuterna av Studios evighetslånga ”Out There” har lyckats lösa upp vinterkylan och mörkret varje gång den nått mina öron. Och ta mig tusan om den inte håller minst lika bra nu när värmen och solen faktiskt är här. Ren musikalisk Prozac.
(David Drazdil)

Arcade Fire ”Neon Bible” (skiva)
Skumma kanadensare leker med en orgel. Låtar som ”No Cars Go” och ”Keep The Car Running” gör garanterat en av 2007 års bästa skivor. Allt medan soulartisterna sysslar med annat.
(Agnes Arpi)

Kamera ”Resurrection”
”Resurrection” är dansant, snyggt och syntpopigt med rejäla doser av 80-tal. Samtidigt som jag blir helt hjärtskuren av all olycklig kärlek och självbedrägeri vill jag bara dansa, dansa, dansa.
(Madelene Holm)

Mendetz + DJ Amable, 30/3, Sugarpop, Granada (kommande konsert som inte längre är kommande när det här publiceras)
I form av resident dj på Barcelonaklubben Razzmatazz turnerar Amable för att marknadsföra klubbens årliga samlingsskiva, mixad av honom själv. På några datum har han sällskap av förra årets casiopophype Mendetz. I skrivande stund ligger konserten framför mig i tiden men jag hoppas på plinkiga synthar, ”Tillbaka till framtiden” och Orgasmatron.
(Martina Nordman)

Juvelen ”Hanna” (låt)
”Inte ens Prince håller på sådär hela tiden” hörs belackare klaga, men vad gör väl det när man bara släppt en ep ännu.
(Kal Ström)

Panda Bear ”Bros” (låt från albumet ”Person Pitch”)
Från den hoande ugglan i inledningen, genom solskenspop, envisa loppar och gråt i en melodi som rymmer hela fablernas värld. Panda Bear från Animal Collective är vårens smartaste solobjörn.
(Maria Gustafsson)

Jamie T ”Brand New Bass Guitar” (låt)
Focking croissant!
(Patrik Hamberg)

Nina Simone ”Here Comes the Sun (François K. Remix)” (bättre-än-originalet-och-alla-andra-versioner-låt)
Med basgången från Mr Fingers ”Can You Feel It”, hi-haten från Télépopmusiks ”Breathe”, ljud från katalogen märkt ”trance”, Ibiza-gitarr och månskenssmekande stråkar tar François Kevorkian med originallåten på en tidsresa samtidigt som den nya musikaliska bakgrunden är ett med det förflutna. Jag kan inte sluta lyssna.
(Ola Andersson)