Död, politik, religion… inga teman är för stora för Arcade Fire som byggde sin framgång på ett album vilket i stort sett handlade om begravningar. På uppföljaren faller allt på plats lika elegant som figursimmarnas konstruktioner i inlagan. För alla som älskade Funeral är det förstås lite ängsligt att vänta på Neon Bible. Det har gått nästan tre år sedan förra skivan och… tänk om det är en besvikelse.

Från att ha varit ett mer eller mindre okänt gäng frontat av ett gift par från Montreal gick de till världsturneer, soundtrack till tv-serier och spelningar med U2 (som för övrigt är onda – se länk). Hur följer man upp det?

Arcade Fire är något av ett mysterium, från ledmannens Haitiska talesspråk till deras ovillighet att berätta särskilt mycket för journalister. Bandets hemsida ger inte mycket klarhet, man kan bland annat hitta en serie bilder där en av medlemmarna provar olika gräsklippare.

Kanske skulle för mycket information döda illusionen av storhet som inges av detta ”världens bästa band” (femtioelfte bandet i ordningen att få det epitetet av NME). Du behöver egentligen inte veta någonting. Bara lyssna.

Neon Bible är till stora delar inspelad i en kyrka. Titeln hämtad från en roman av John Kennedy Toole, en roman som handlar om krocken mellan oskuld och den stora farliga världen. Refrängen i spåret ”Neon Bible” lyder: ”Not much chance for survival if the Neon Bible is right”. Aldrig har domedagsmusik låtit så här bra.

Skivan inleds med ett mullrande avgrundsläte och övergår sedan i den kusliga värld som ”Black Mirror” är. Det är två låtar som golvar mig direkt. ”Keep The Car Running” och ”No Cars Go”. Båda är anthems värda sin vikt i guld. Det är svårt att inte knyta sin näve, höja den i luften och bita sig i läppen. Speciellt ”No Cars Go” med sin yla-med-känsla. Det är omöjligt att inte gilla dem. Resten av skivan kryper sakta men säkert in på en. Vissa sånger är tidlösa, inga sånger är dåliga, inte ens i närheten.

Tidigare fans kommer känna igen soundet. Samma passion, vackra vedmod och grymma kompositioner finns kvar. Kyrkakustiken som ibland innefattar en hel orgel bidrar till deras sound som redan är så otroligt mäktigt. Ett extra plus är medverkan från Owen Pallett, geniet bakom Final Fantasy, som bidrar med fantastiska stråkar.