Fan, ännu ett värdelöst improvisationsköp!

Bara för att expediten i skivaffären rekommenderar skivan behöver det inte betyda att den är värd 169 kronor. Bara för att framsidan är vacker behöver inte musiken tilltala dig. Skärpning Niklas! Som vanligt när jag är uttråkad står jag framför rekommendationshyllan på Bengans och stirrar. Men för en gångs skull leder min manliga och naiva intuition faktiskt till någonting överraskande bra.

Emotional känns som en väldigt osvensk skiva, fråga mig inte varför, men det är väldigt sällan man hör dessa rytmer och falsetter i råkalla norden. De sex göteborgarna lyckas skapa en ömklig, mjuk, intensiv och framförallt modern soulpop som är väldigt svår att värja sig från. Det är stilrent, välproducerat, pompöst och samtidigt lågmält och väldigt sensuellt.

Det Fibes, Oh Fibes! lyckas med är att hinna en balans mellan det pulserande drömmandet och den avslagna verkligheten. Det blir aldrig för svulstigt och sällan för lättsmällt. Lagom är ett ord som skulle kunna beskriva denna uppföljare men det känns lite för svenskt i sammanhanget. Det är just det osvenska och pulserande som gör det så intressant.

Den starka inledningen innehåller framförallt den smaskigt flottiga ”Goodbye Beloved Once” och de efterföljande och lika euforiska ”Get Up” och ”Can't Be So”. Under dessa spår är det väldigt svårt att förneka Fibes, Oh Fibes!. Men precis som debutalbumet ”Still Fresh” så dalar det lite väl mycket ibland. Det blir stillastående, tempofattigt och drygt halvvägs in tappar jag delar av mitt intresse. Och helt plötsligt blir det flottiga en nackdel. De avslutande spåren känns delvis som för mycket jordnötssmör smakar: alldeles för mycket och samtidigt ingenting. Även om avslutningen står för ljuspunkter i bland annat ”Sillhouette” och ”LA Girls”.

Helhetsintrycket så här i efterhand är ändå övervägande positivt. För det känns som att jag inte borde gilla det här. Jag borde inte ha köpt skivan och jag borde definitivt inte rekommendera det vidare. Men, Fibes, Oh Fibes! är verkligen som jordnötssmör; ingen tycker egentligen om det, för det smakar ingenting. Men ack och ve, då och då fångar det oss alla.