Efter ett antal släpp där T. Raumschmiere (Marco Haas) pumpat ut sitt högenergiska skränigt kaxiga electrotechnopunkiga hopkok kommer nu en samling med spår som av olika anledningar tidigare blivit bortsållade. Samlingen sträcker sig över perioden 1996-2005 och en av förklaringarna till att spåren samlats här är att uttrycket är så väsensskilt från T. Raumschmieres senare mer dansanta släpp.

Späckad med knappt melodiösa droneartade ljudkulisser är Random Noize Sessions Vol. 1 snarare besläktad med tidigare mörkt ambienta släpp som Anti. Dystra, i ordets alla bemärkelser effektfulla, och bildframmanande stycken där knarrande geigermätarljud, sprakande elektricitet och ett genomgående dovt surrande med några få undantag skulle fungera strålande som stämningsskapare i Doom eller någon annan futuristisk korridorssmygare.

Men även om stämningen stundtals är obehaglig blir T. Raumschmiere aldrig lika kvävande blytung som dronemästaren Deathprod. I singelsläppet Die alte Leier blandas en metallisk speldoseslinga och dova technorytmer, Wer War Nochma Vermona? är Massive Attacks muterade syskon och So leis wie noch nie analogt knorrande fläskbas sprider en välbehövlig dos värme.

Det hela avslutas med en liveinspelning från en kyrka i Düsseldorf där T. Raumschmieres tjutande mäktiga maskinella sammanbrott hotar att spräcka fönstren och det tar en stund innan publiken, fullt förståeligt, inser att det är dags att applådera när det väl tar slut.

Riktigt samma förvirring uppstår inte på resten av Random Noize Sessions Vol. 1. Tvärtom är det imponerande hur sammanhållen den känns både till stämning och ljudbild inte minst med tanke på över hur lång tidsperiod musiken är hämtad från. Samtidigt blir det, hur intressant det nu än må vara att höra en annan T. Raumschmiere, inte riktigt engagerande fullt ut. Det finns ett par spår som skulle kunna ha förblivit bortsållade även den här gången.

Men för att vara en samling rester ur T. Raumschmiere musikaliska skafferi harmonierar ändå Random Noize Sessions Vol. 1 bra och lämnar en intressant, inte alls oangenäm men inte heller omistlig eftersmak.