Det sägs som bekant att motsatser dras till varandra och mötet mellan den hyllade svenska jazzkvartetten The Stoners blodfulla organiska jazz och Eric Wahlforss och Carl Borgs digitala klipp och klistra-konster är bara ytterligare ett exempel på det. Resultatet av ett experiment för att se hur två datorer eller rättare sagt laptopmusiker kan kommunicera med ett jazzband och se vilken musik som uppstår ur det.

I sig inget unikt, det är varken första eller antagligen sista gången någon utforskar en sådan kombination. Men i många fall är tyvärr själva idén betydligt mer intressant än genomförandet. Fast Stoner + Forss + Borg hamnar inte i den fällan. De lyckas hitta varandra även musikaliskt. Vilket antagligen till en del kan tillskrivas att det, olika infallsvinklar till trots, ändå finns en naturlig koppling. Bäst exemplifierat genom Forss som på sin lysande Soulhack rörde sig i jazziga trakter, om än i upphackad form.

På The Lektor Tapes är det Nils Berg från The Stoner som står för grunderna, det melodiösa och Forss/Borg för utsmyckningen där deras exakta ljudprogrammeringar ställs mot den friare mer improviserande kvartetten. Bergs musik har en melankolisk ton som genomsyrar hela skivan och kring det bombar Forss/Borg på med trasiga beats, mikroklipp och allehanda knaster.

Emellanåt kompletterar de varandra och deras respektive bidrag flätas in i varandra som i slött funkgungande Die Liebhaber Der Rosa Kleeb som formligen osar storstad och neon. Andra gånger som i För världen, där Forss/Borg med det skitigaste av distade beat gör sitt bästa för att krossa den känslosamma melodin, är det nästan så att de kämpar om uppmärksamheten vilket ger en annan nyans och dynamik.

De flesta gånger går The Stoner segrande ur den fighten. Framförallt får de fler tillfällen att visa upp sig och när de driver upp tempot i Essa eller får brisera med i full kraft i Lektor, med Jonas Östholms pianosolo och Jon Fälts fantastiska trumspel i centrum, är det lysande.

The Lektor Tapes är av naturliga skäl något begränsad i sin form och att påstå att Stoner + Forss + Borg skapat en ny form av världsomvälvande jazz vore väl att överdriva en smula men som experiment betraktat kan det inte anses vara något annat än en framgång för samtliga inblandade parter. Det finns en lyhördhet och respekt på mer än bara ett musikaliskt plan som ger mötet mellan ytterligheterna en mycket fin eftersmak.