Det var för tidigt. I våras när Hat Music ramlade ner från hyllan var det lite för tidigt. Vindarna var för kalla och kobbarna var för obefolkade. Nu när sommarregnen torkar i sommarsolen låter det så mycket bättre. Det är något väldigt klassiskt över Nils Berg och hans orkester The Stoner. Det är vacker blå […][...]

Ständigt denne Jon Fält. Bara i år har han fängslat mig minst tre gånger. Så sitter jag här igen och lystrar medan han utforskar nya delar av sitt trumset. I skivdebuterande trion Lekverk tillåts han verkligen att ta ut svängarna. Han spelar på varje liten del av virvel, puka och cymbal. Vispar och bankar, river […][...]

Bobo Stenson. ECM. Redan när jag en gång började resan in i den svenska jazzen för lite drygt tio år sedan visste jag att våra vägar en dag skulle korsas. Tyska, kvalitetsstämplade, jazzetiketten ECM:s utgåvor har jag läst ofta och positivt om. Stenson har varit en ständigt återkommande referens i texter om svensk jazz. Så […][...]

Till att börja med blir jag inte klok på hur den här skivan ska sorteras. Är det en skiva med Fredrik Nordström som heter Blue eller är det en skiva med Fredrik Nordström Blue som heter likadant eller är det rent av en skiva med Blue som heter Fredrik Nordström Blue eller handlar det om […][...]

Det sägs som bekant att motsatser dras till varandra och mötet mellan den hyllade svenska jazzkvartetten The Stoners blodfulla organiska jazz och Eric Wahlforss och Carl Borgs digitala klipp och klistra-konster är bara ytterligare ett exempel på det. Resultatet av ett experiment för att se hur två datorer eller rättare sagt laptopmusiker kan kommunicera med […][...]

I samma stund som Nils Berg blåser luft genom det trärörsbestyckade munstycket på sin tenorsaxofon strömmar en hel Stockholmsskärgård ur kopparstruten. Jag ser kanske inga vandrande sköldpaddor, men det myllrar av solsken, segelbåtar, kobbar och skär. Det är trivsamt traditionellt och imorgonjazz i samma utandning. Kvartetten The Stoner är ännu ett exempel på att den […][...]