Det är svårt att minnas 2006 för något annat än året då alla dog. James Brown och J Dilla tog hårdast bland musikerna. Men det kom en rejäl kasse bra skivor också. Här listar jag skivor som släpptes ifjol som jag inte vill vara utan.

ÅRETS 20 BÄSTA ALBUM

1. Ramjac ”Transfusions”
Funk, jazz och soul i fusion. Ramjac flyttar fram positionerna igen. Med Natalie Gardiners nästa skiva följer förhoppningsvis ett bredare genombrott med radiospelning utanför P3:s specialprogram.

2. The Roots ”Game Theory”
Det mörkaste och sotigaste albumet i katalogen. Hiphop eller inte? Hiphop som fan säger jag. En skiva som bände på stela genreramar och som utmanar ”Phrenology” om titeln The Roots bästa.

3. Amy Winehouse ”Back To Black”
Soul från England. Vem hade trott att det skulle ligga så högt på listan över årets bästa skivor 2006. Men Amy Winehouse äter upp hela traditionen och serverar den med svärta. Grymt.

4. The Coup ”Pick A Bigger Weapon”
Skivan Bootsy Collins borde klara av att spela in. Hiphop med funken i blodet. Revolutionen presenterad med ett varmt leende och en hjälpande hand.

5. Gnarls Barkley ”St. Elsewhere”
Jag kramade kanske sönder den här skivan i våras och ”Crazy” hade jag lyssnat sönder långt innan den blev årets ringsignal. Om fem år kommer jag säkert att hålla den mer kär än jag gör just nu i slutet av 2006.

6. Oddjob ”Luma”
Årets jazz kom från supergruppen Oddjob. Som om Fela Kuti spelade för allt vad tygen höll uppvuxen på klanger av svensk folkmusik och urskog.

7. Tony Allen ”Lagos No Shaking”
Gammal trumslagare visar var skåpet ska stå och att gammal faktiskt vet bäst. Hypnotiserande och hänförande från mannen med det mest nonchalanta svänget i armarna.

8. Kelis ”Kelis Was Here”
Kaxigast, hårdast och coolast av alla var så klart Kelis. En stor och stolt skiva som aldrig ber om ursäkt.

9. TV on the Radio ”Return to Cookie Mountain”
Indierockminnet från 2006. Bandet som lät mer som Bowie borde göra idag än Bowie själv vågat antyda sedan han la ner Tin Machine.

10. Regina Spektor ”Begin to Hope”
Det varma sömndruckna leendet i tågvagnen mot Accelerator i Göteborg är årets kändisminne. ”Begin to Hope” är lika varm och vacker.

11. Koop ”Koop Islands”
Soulvarm och lätt jazz från finsmakarduon som vet att mindre alltid smakar mer. Låt det inte dröja lika länge till nästa gång, tack.

12. Busta Rhymes ”The Big Bang”
På frågan om årets gubbahiphop svarade nio av tio Ghostface Killah i år. Jag säger Busta Rhymes på besök hos ”the motherfucking doctor”.

13. Existensminimum ”Last Night My Head Tried To Explode and I Wrote Everything Down”
Skivan som försvann. Kanske var den för mycket av extra allt på en gång för att bli brett omhuldad. En vägg av ljud och energi som inte ber om ursäkt för sig.

14. J Dilla ”Donuts”
En samling melodier som ytligt skulle kunna ses som utkast till låtar, men som tillsammans skapar en väv och helhet som helst avnjuts från start till mål i ett långt svep. Som ett stycke.

15. The Game ”Doctor's Advocate”
Västkustnostalgi galore. Med gråten i halsen talar The Game ut om hur det känns att bli lämnade av sin läromästare och idol. Resultatet blev ärligare och visar att en sårad gangster har mer själ.

16. Clipse ”Hell Hath No Fury”
De som tyckt att Neptunes gått på tomgång sedan ”Lord Willin'” fick svar på tal här. På asketiska elektroniska beats tar Clipse blinget tillbaka.

17. J Dilla ”The Shining”
Jay Dee med gästvokalister på den sista skivan han avslutade. Förbisett litet mästerverk som hamnade i skuggan av ”Donuts”. Nästan lika bra.

18. Primal Scream ”Riot City Blues”
The Sream Team spelar boogie igen och det borde egentligen vara svårt att motivera att jag gillar det så mycket som jag faktiskt gör. Men falsetten knäcker mig varje gång.

19. Pharrell ”In My Mind”
Det kändes som om alla andra hatade Pharrell. Jag fattade ingenting av kritiken och har inte kunnat sluta lyssna.

20. Up Hygh ”The Venus Album”
Den svenska duon som tar arvet efter Jay Dee vidare. Funken växer starkt i de här båda.

Samlingarna som gjorde mitt år
1. ”Tropicalia – A Brazilian Revolution in Sound”
2. ”Big Boi Presents: Got Purp? Vol. II”
3. ”Daptone 7 Inch Singles Collection, Vol. 1″
4. ”Good God! A Gospel Funk Hymnal”
5. ”Rewind! 5”

Andra album jag gillat i år:
Aceyalone ”Magnificent City”
C.Aarmé ”Vita”
Cannibal Corpse ”Kill”
Death Breath ”Stinking Up the Night”
Fattaru ”Mina drömmars stad”
Ghostface Killah ”Fishscale”
Goapele ”Change It All”
Hans Appelqvist ”Naima”
Insurgent Kid ”Paranoia”
Ison & Fille ”Stolthet”
Jonas Kullhammar Quartet ”Son of a Drummer”
Kullrusk ”Spring spring spring spring spring”
Liars ”Drum's Not Dead”
Lupe Fiasco ”Lupe Fiasco's Food & Liquor”
Madlib ”The Beat Konducta – Vol. 1-2: Movie Scenes”
Mastodon ”Blood Mountain”
Moneybrother ”Pengabrorsan”
Nas ”Hip Hop Is Dead”
Robert Johnson and Punchdrunks ”Traynor in Heaven for Link Wray”
Shawn Lee's Ping Pong Orchestra ”Strings & Things”
SLS ”SLS”
Snook ”Är”
Snoop Dogg ”Tha Blue Carpet Treatment”
Sofi Hellborg ”To Give Is To Get”
Spank Rock ”YoYoYoYoYo”
Spanky Wilson & The Quantic Soul Orchestra ”I'm Thankful”
T.I. ”King”
The Blood Brothers ”Young Machetes”
The Concretes ”In Colour”
The Gossip ”Standing in the Way of Control”
Ty ”Closer”

Jag har säkert glömt nån. Förlåt.

Jag vet att jag borde ge Outkast ”Idlewild” en andra chans. Jag har en otäck känsla av att följa den flyende flocken.