Det finns låtar som är mer utsatta för förnedrande behandling än andra. Som tvingas ligga sked med allt ifrån demonproducenter och superstjärnor till TV-underhållare, enmansdansband, karaokesångare och operadivor. Låtar som kallas traditionella och får artister med och utan självinsikt att någon gång i karriären närma sig dem på sitt ”alldeles eget sätt”.

Ibland innan de varit med i Doobidoo. Ibland efter. Någon gång samtidigt.

Julsångerna har ingen fackförening. Ingen intresseorganisation. Men de, om några, skulle behöva hjälp, solidaritet och mångas kraft. Hjälp och återupprättelse, frihet, jämlikhet och broderskap. Eller bara lite äkta kärlek.

Tomten är som bekant röd. Därför kommer Nils Landgren få extra många klappar i år. Eftersom han genom att samla några av sina musikaliska vänner närmar sig julens besudlade sånger med riktig kärlek och värme. Arton tolkningar av kända och mindre kända klassiker. På svenska, engelska, tyska och lite norska.

Först ut är en tolkning av Ron Sexsmiths ”Maybe this christmas”. Melankoliskt hopp som över går i ett möte mellan kyrkorgel och den röda trombonen då ”Ave Maris Stella” tar över. Nutid möter medeltid, men med samma blå känsla. Sexton sånger följer. Psalmer, svenska julvisor och amerikanska evergreens. Det är som att sitta i kyrkan och följa en julkonsert – och jag tycker det är vackert, strålande och fantastiskt bra på riktigt.

Nils Landgren har tagit med sig Johan Norberg, som nu är mer känd för sitt morgonteve-tyckande än sitt makalösa sätt att hantera en gitarr. (Ja, jag vill ha fler Chapter 2-skivor.) Men de som lyser klarare än julens alla ljus är Viktoria Tolstoy, Sharon Dyall, Jeanette Köhn och Ida Sandlund som sjunger så fint att hälften vore nog.

Värme och kärlek. Respekt för sångernas innersta. Nils Landgren och hans vänner kommer kanske inte sälja mer skivor än karaokesångarna. Men jag är glad för att de spelade in de här sångerna. Nu har jag fått en chans att lyssna på julmusik och faktiskt tycka om det. Genom att byta varuhus och muzakbehandlingen av de här sångerna mot sakral värdighet och värme.

Nils Landgren fortsätter ha en alldeles särskild status i mitt musikaliska liv. Nu ger han gamla sånger en nybliven status där också.