Recension
- Brownswood Bubblers (CD) Samling
- 2006
- Brownswood Recordings
Samlad debut
Lyssna
Externa länkar
- Brownswood Recordings
- Skivbolagets egen webb.
- Brownswood My Space
- Brownswood Recordings har även en egen My Space-sida där fyra av låtarna från skivan finns.
- Gilles Peterson My Space
- Gilles Peterson har givetvis en My Space-sida han med. Där finns ännu fler av låtarna på skivan för avlyssning bland annat fantastiska "The Dreamer".
- Peterson på Wikipedia
- Vill man veta mer om Gilles Peterson har Wikipedia en hel del info.
- BBC Radio 1
- Gilles Peterson sida hos BBCs Radio 1 där han har sitt radioprogram. Lyssna på programmet mm.
- Juno
- På Juno finns ljudklipp från hela skivan.
Etiketter
I snart två decennier har brittiske DJ-n och maniske skivsamlaren Gilles Peterson på otaliga skivor, spelningar och med ännu fler radiosändningar levererat en, i den ofta så slarvigt använda termens allra bästa betydelse, eklektisk genreblandning som om man ändå tvunget vill hitta en linje bottnat i ett par gemensamma nämnare. Han har alltid med extrem lyhördhet ansträngt sig för att snoka reda på och sätta fokus på oupptäckta artister, både nya förmågor eller okända bortglömda veteraner. Musiken har också oavsett genre, jazz, soul, hiphop, house, dub eller något annat för dagen aktuellt ständigt haft ett medryckande groove och självsvängande melodier.
När han nu startar ännu ett eget skivbolag Brownswood Recordings, bland de tidigare finns klassiska Acid Jazz och Talkin’ Loud, är första släppet förutom några ytterst limiterade 12″ samlingen Brownswood Bubblers där Peterson presenterar en del av sina nya fynd. En samling som musikaliskt fyller lite samma funktion som Raw Fusions Inside Scandinavia-samlingar med den stora skillnaden att Peterson hämtar artister från ett betydligt vidare geografiskt område.
Om man ska utgå från Brownswood Bubblers kommer huvudriktningen för bolaget vara ultramodern soul, r’n'b och funk och då av det mer elektrifierade slaget med knorrande slingor och pumpande stötiga beats. Ibland i formen av skruvad råfunk som Shawn J. Periods Places Everyone eller som en krock mellan skön stämsång och knasflippriga Super Mario power up-ljud i Simbad feat. Steelos Soul Fever. Andra gånger mer avantgardistisk som Benny Sings & The Rednose Districts nästan melodilösa Miss Moral som låter som något experimentellt Purple Rain-spår eller som studsande arytmiska telefonsignalssamplingar i Morgan feat. Steve Spaceks iiiiii. Trots variationen i uttryck är många av låtarna uppbyggda på samma sätt. En rytm, en eller ett par keyboards som gör lite som de vill till synes utan någon melodiuppgift, en enkel basgång och slutligen sången som får ta ansvar både som melodibärare och centrum för musiken.
Vilka man föredrar blir en smaksak då så mycket, på gott och ont, rör sig i samma fåra. Allt är slickt producerat och att Peterson återigen nosat upp några av de mest spännande och begåvade namnen råder det ingen tvekan om men det kan emellanåt vara lite svårt att hålla isär artisterna. Han blandar förvisso precis som han brukar upp det hela och ibland, framförallt mot slutet, glider plattan över i en jazzsouligare miljö där både Yellowtail feat. Jeni Fujitas Over It och framförallt Imans Who Was I Trying to Fool hamnar i de finaste av Erykah Badu-trakter.
Men även om de båda tillhör favoriterna så är det skivans två mest udda spår, de som skiljer ut sig mest musikaliskt som hittills fastnat mest. Antagligen mycket beroende på sin särart men framförallt för att de är så fenomenalt bra. Tita Lima bjuder upp till dans med mustigt oemotståndliga A Conto do Samba innan vokalisten Jose James fullständigt knäcker allt motstånd med The Dreamer en helt fantastisk ömsint djupblå och frostnupen midnattsjazzballad kryddad med den ensammaste trumpeten på jorden.
Publicerad: 2006-10-17 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-22 01:20
5 kommentarer
men 50 cent då?
#
Sevil Sivle: Jag tror inte 50 cent passar på en sån här samling. Men jag ska genast inskaffa den och se. Men tyvärr är jag rätt säker på det…
#
En första upplaga av Brownswood fanns redan på nittiotalet, en underetikett till Talking Loud. Släppte U.F.O. bland annat, har också en samling som heter "Multidirections" med japanska grejor.
#
50 Cent..hahaha.
#
En recension av NDs Smear Campaign vor gött. Hejdå
#
Kommentera eller pinga (trackback).