Om jag inte visste att Swollen Member var Swollen Member hade ”hiphop” kommit ganska långt ner i listan över genrer som ”Black Magic” hörde hemma i. Chansen är rätt god att jag hade pytsat över skiva till redaktionsmedlem Tomas olyssnad.

När man dessutom vänder på cd-häftet och tar en titt på bilden som finns där hade jag snarast gissat att det här handlade om en plojskiva som driver med hiphop-genren i hiphop. Medlemmarna jobbar så intensivt med att se riktigt, riktigt hårda ut på bilden att det blir parodiskt. Till råga på allt innehåller ”Black Magic” 21 spår.

Det finns med andra ord en helt del som skulle kunna få ganska många potentiella lyssnare att springa skrikande från skivan.

Men nu är Swollen Member Swollen Member och det betyder att chansen att det ska finnas bra grejer är hyfsat god. Bättre än ”hyfsat god” visar det sig.

När ”Black Magic” snurrar i stereon visar det sig att det visst finns en anledning till omslaget. På många sätt har gruppens femte album många gemensamma drag med den hårdare rocken. Åtminstone vad gäller min stereotypa bild av den typen av musik. Swollen Members är fortfarande svulstiga. Det finns fortfarande mörka drag av skräckfilm. Pianon och stråkar ekar ödsligt och ödesbådande. Här och där dyker det dessutom upp lån från den klassiska musiken.

För de som inte hört Swollen Members tidigare kan några nära besläktade hiphopsläktingar kunna vara det löst sammanhållna kollektivet kring Necro. Eller Cypress Hill (med den skillnaden att Swollen Members är bra). Eller kanske Anticon med mer traditionella hiphopmusikbakgrunder.

Men ”Black Magic” spänner även över andra delar av spektrat. Ibland är det nära till hands att nämnda Native Tongues. Andra gånger Dr Dre. Ibland är det släpande bluesvibbar som för tankarna till Everlast (som gästar) och Buck 65. Bland gästerna finns Ghostface, DJ Babu, Moka Only (tidigare medlem i Swollen Members), Phil Da Agony, Planet Asia och, kanske lite otippat, Mr Vegas.

Den som anser att hiphop utan hyfsat mått av utveckling och nyskapande kan med gott samvete sova på ”Black Magic”. Här handlar det om hiphop inom rätt genregivna ramar. Men Swollen Members, och framförallt producenten Rob the Viking, får ofta till riktigt snygg och bra hiphop för övergivna bakgator där stadens hårda puls studsar mellan fasaderna. När Swollen Members gör gemensam sak med Moka Only och Everlast i ”Put Me On” kan man nästan ta på känslan av att glida längst med tomma och neonbeströdda nattgator i en Chevrolet utan navkapslar.

Men sen har vi ju det där med 21 spår. Och nej, Swollen Members lyckas inte hålla hela vägen. Men kapad med hälften skulle ”Black Magic” vara en av de bättre hiphopskivor som släppts i år.