Uppfödd på Charlie Parker, Billie Holiday och Sonny Rollins. Skolad på Södra Latin, Fasching och i Skurup. Sedan ett par år tillbaka i stockholmsregionen och ett liv som frilans på saxofon.

”The General” är debuten i eget namn med uteslutande egenhändigt frammejslade kompositioner. Det är jazz som vandrar tryggt i spåren efter ovan nämnda Parker och kanske framför allt Rollins. Vid sidan av Lindborgs solvarma saxofon är det Gustav Lundgrens lätta och lustfyllda gitarrslingor som tävlar om uppmärksamheten. En rejäl tenorsaxofon sida vid sida med en glad gitarr. Jodå det andas 50- och 60-tal i både själ och kropp.

Och det är väl där jag hittar min lilla invändning. Jag har lite svårt att tycka mer än bra om Fredrik Lindborg och ”The General”. Det är än så länge svårt att hitta det som verkligen utmärker Lindborg. Mer än att han är här och nu, har grym känsla för bopen och har ett jordigt tryck i luren. Och visst svänger det skönt.