dagensskiva.com

48 timmar

Gästrecension

The Stone Roses: The Stone Roses
The Stone Roses (CD) The Stone Roses
1989
Silvertone
10/10

1989+0

Lyssna

Sök efter skivan

Det finns klassiker som lever sitt eget liv, klassiker där upphovsmännen lyckats spotta ur sig material på ett så kompromisslöst och självklart vis att få i dess väg lämnats oberörda.

Klassiker där reflektion och eftertänksamhet fått ge vika för en rastlös och sprudlande kreativitet.

Dessa skivor tycks varken vara beroende av särskilt fokuserade arrangemang eller en uppfinningsrik produktion. Dessutom (eller kanske just därför?) är det inte sällan de enskilda kompositionerna har svårare att pocka på uppmärksamhet på egen hand.

Låtarna på Rolling Stones intensiva, bitvis fragmentariska dubbelskiva ”Exile On Main St.” lyser ju, trots skivans omtalade storhet, med sin frånvaro på diverse samlingar.

På ”London Calling” av The Clash var titellåten och
avslutande ”Train In Vain” de enskilda alster som ansågs ha störst kommersiell potential. Egendomligt kan tyckas för den som
vet vad skivan har att erbjuda i övrigt.

Bob Dylans ”Blonde On Blonde” och The Libertines självbetitlade andra album är ytterligare exempel. Båda kanske de som bäst beskriver ovanstående resonemang. Dylan och Doherty var helt enkelt för rastlösa och uttråkade för att ens orka stanna upp och fundera, de ville redan vidare.

Men det finns också klassiker som istället är själva motsatsen. Klassiker som är resultatet av en noga följd plan. De växer fram sakta, de slipas och de kontrolleras i varje enskild fas. De är omsorgsfullt skapade hantverk.

Bruce Springsteens ”Born To Run” och Brian Wilsons ”Pet Sounds” är de kanske mest kända exemplen, Tough Alliance debut det roligaste.

The Stone Roses första är det mest uppenbara. – För vad är poängen med att sikta lågt?, som John Squire undrade i en senare intervju. De visste ju att vägen låg öppen så varför slarva bort den möjligheten? Talangen fanns ju där, det gällde bara att ta vara på den. Eller hur?

Det är det fantastiska med The Stone Roses. Det har inte slarvats med nåt.

Från refrängerna i ”She Bangs The Drums” och ”(Song For My) Sugar Spun Sister” till den misstänkt övertydliga narcissismen i ”I Wanna Be Adored” och ”I Am the Resurrection” (som just Tough Alliance så tydligt byggt vidare på).

Från Renis egensinniga trumspel till de lekfulla texterna i ”Bye Bye Badman” och ”Shoot You Down”.

Varje beståndsdel känns viktig. Varje detalj noga uträknad.

Och ingenstans syns det väl så tydligt som i Ian Browns övertygade uppsyn, eller för all del i hans vackert koreograferade apdans.

Arvid Nordenson Åhlund

Publicerad: 2006-09-09 00:00 / Uppdaterad: 2006-09-09 00:00

Kategori: Dagens skiva, Gästrecension, Lördag, Recension | Recension: #3839

19 kommentarer

fools gold tog så stor plats i mitt lilla liv, att den här plattan först kändes lite …tam. fast det var den ju inte. eller jo, fast på rätt sätt.

Medlem 2006-09-09 00:57
 

klurig indelning med två typer av klassiker (vilket förresten är ett nedlåtande ord). Skivan har jag inte hört. Jag har alltid tyckt att stone roses verkar lite trista.

Medlem 2006-09-09 01:39
 

80-talets bästa album, soundtrack till det tidiga 90-talet. Och bra rescesion!

Medlem 2006-09-09 03:41
 

bajs..tror jag

Medlem 2006-09-09 05:04
 

Bästa.

Basta.

Medlem 2006-09-09 09:20
 

…men missa för guds skull inte "Turns into stone" som kom nåt år senare, finns en hel del guldkorn också på den (t ex "Fool's gold).

Ett av banden som betytt allra mest för mig, en av skivorna som betytt mest för mig.

Manchester in the area!

Medlem 2006-09-09 09:21
 

Skitdålig recension, tyvärr.

Medlem 2006-09-09 10:20
 

Det här är ingen klassiker för mig. Men den är väl klart bättre än det andra albumet "second" för det är verkligen kasst.

Medlem 2006-09-09 12:29
 

bra recension, har bara hört "I Wanna Be Adored" men det är kanske dags att kolla upp mer. Kul att recensionen byggs kring tankar kring klassiska skivor.

Medlem 2006-09-09 12:53
 

Är det BARA jag som gillar Second Coming?

Medlem 2006-09-09 12:57
 

I WANNA BE ADORED, I WANNA BE ADORED.

Medlem 2006-09-09 12:58
 

Manchogrunto: Nej. Men lika bra som det "tidiga" materialet tycker jag inte riktigt att det är… Vissa höjdpunkter finns dock, "Tightrope" och "How do you sleep" gillar jag som fan, t ex.

hypotetisk: Det bör du definitivt göra… Du har väldigt mycket trevlig lyssning framför dig. Det är aldrig fel att upptäcka nya (gamla) favoritband!

Så otroligt mycket material hann de ju heller inte göra… börja med skivan som recenseras här och ta sen "Turns into stone" och "Second coming" (blindeye, check yer facts). Mycket nöje!

Medlem 2006-09-09 13:39
 

oj, den var kass 89 och tiden har inte varit snäll mot skivan. bajs.

Medlem 2006-09-09 15:54
 

Nydelig plate, men oppfølgeren er faktisk nesten like bra.

swazi Medlem 2006-09-09 17:55
 

ride stirrade mer på skorna och new order hade syntar.

jag ger ride 11/10 och new order 12/10.

Medlem 2006-09-09 20:22
 

Mycket bra skiva…men vad är meningen med att recensera en klassiker…betyget kan ju ändå aldrig bli annat än full pott…

Gudihimlen Medlem 2006-09-19 10:37
 

Detta är en fantastisk skiva. Fick mig att gräva mig ner i popen, främst från England under 80- och 90-talet för bara några år sedan. Innan denna skivan tyckte jag pop var poop. Det tycker jag verkligen inte idag. Underbar skiva. Underbart band.

Johhny Wave Oregistrerad 2007-07-08 19:12
 

/Arvid kommer från Stockholm. När han inte recenserar musik gillar han att titta på sin Brideshead Revisited DVD-box och spela fotboll./

Det är ett skämt. Säg att ni skojar!

Medlem 2007-07-08 20:44
 

En riktig klassiker detta.

Artina Oregistrerad 2011-04-09 11:26
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig