Brevskrivande är en underskattad sysselsättning. Hur många orkar skriva riktiga brev längre? Sätta sig ner med ett papper och fatta en penna, skriva ett brev, betala ett frimärke och släpa brevet till en brevlåda. Brevvänner finns inte längre, ingen vill pennfajtas. Ett handritat hjärta eller en dödskalle eller en kanin kan aldrig ersättas ordentligt av en smiley.

”Letters” är första spåret på Marching Bands skiva med handritat omslag. I denna låt skriver sångaren och en person brev till varandra om olika årstider och händelser tills refrängen där sångaren utbrister att brevskrivaren måste sluta skriva brev, skaffa ett liv och nya vänner. Allt ackompanjerat av en liten orkesterkavalkad. Det här är en sprakande underbar poplåt.

Något som låter som en xylofonslinga dominerar refrängen och den gör den alldeles fullständigt glad. Och det är bara det första spåret. Skivan följer inget direkt mönster annat än att alla låtar är bra. Otroligt nog är detta tillverkat av två Linköpingsstudenter. Och tydligen med dagens teknik är allt som behövs två snubbar och en dator för att göra fantastisk musik. Med det sagt är ingenting elektroniskt, med hjälp av instrumentlån och några hemmainspelningssessioner har ”Marching Band” sett dagens ljus.

Marching band påstår att de försöker göra originell indie-pop och vem fan gör inte det. Hur som helst så lyckas de väldigt bra men visst går det att höra influenser, som The Shins och Ed Harcourt.

Man skulle nästan önska att de var ett paradband som marcherade runt världen i en glädjeturné. Själva säger de att ”målet med musiken är att göra våra egna och våra lyssnares liv lite gladare”. Och det var jävlarimamma det bästa jag har hört på länge.