Recension
- Lost and Safe (CD) The Books
- 2005
- Tomlab
Ex Libris
Lyssna
Externa länkar
- The Books
- Här finns extra ljudfiler.
- Tomlab
- Skivbolag.
- Salvador Dali
- Mannen och konsten.
Ibland blir man arg på sig själv för att man inte visste saker tidigare. Ofta med musik, för i sin kvasielitistiska hjärna vill man hitta artister först, innan de är stora. -Jag kände minsann till dem innan de SÅLDE SIG. I andra fall är man bara förgrymmad över att ha inte ha vetat att man saknat något som man haft hela tiden. ”Lost and Safe” hittade jag bakom en stor skivhög. Den kom ut redan förra våren så den har alltså legat gömd och lurat i min hylla i över ett år.
De som redan hört den tycker kanske som jag att det är en skattkista, ehuru många har antagligen inte hört den. Vad är det då? Collage kommer på tanke, klipp-och-klistra också. Minneskarta kanske.
Nick Zammuto and Paul de Jong måste ha ett fantastiskt ljudbibliotek. De har samlat på sig klipp från de mest random situationer och bakat in dem i sin ljuddeg. I 'Venice' till exempel hör vi en amerikansk journalist som gör en liverecension från ett italienskt torg där Salvador Dali är i full färd med att tillverka ett mästerverk, han slänger färg omkring sig som träffar skrikande fotografer nedanför. Reportern har svårt att hålla fattningen när duken öppnas och tolv duvor flyger ut. I bakgrunden spelar The Books en mjukt stegrande gitarrslinga.
Andra klipp är från Grönländsk radio, något som låter som en ultrareligiös lärare, en bit ur en journalfilm där någon med en mogen röst deklarerar: ”and after having what she described as her most thrilling experience, she climed down from the tree next day a queen”.
På samma sätt som Penguin Cafe Orchestra skrev en hel musik svit för en hittad orgel (och spelade hela sviten på den hittade orgeln) tillverkar The Books en hel samling verk av hittade klenoder. Det är lite som när man går en gata fram och lyssnar på människor konversationer, det fragment man hör innan de försvinner ur hörhåll kan låta väldigt intressegripande eller underligt och olika fristående samtal kan höra ihop på något konstigt sätt.
Helt löst sammantagna klipp kan skapa ny mening, och där kan man bara spekulera själv vad man tror att The Books säger. Emellan klippen fyller de i med sång, vissa låtar är rena ballader, andra är små elektrostycken, ibland låter det lite som Four Tet.
Som titeln speglar är det inte bara hittat och funnet utan hittat och väl tillhandataget om, att hitta något innebär ansvar och nya möjligheter och i The Books stora famn är alla trygga.
Publicerad: 2006-06-28 00:00 / Uppdaterad: 2006-06-28 00:00
10 kommentarer
Underbart att ni uppmärksammar denna fantastiska grupp. Jag upptäckte dem också nyligen, genom David Byrnes lysande "Radio Byrne". Bra recension!
#
Ärligt talat:
1. Skivan är tvåhundra år gammal.
2. Ola har redan recenserat den.
3. Resten av världen har lämnat folktronican bakom sig.
#
Varför recensera en skiva som redan blivit uppmärksammad tidigare? Jag vill inte låta negativ, men det känns som slöseri att skriva om den en gång till. Det finns så mycket annat som skulle vara roligt att läsa om.
#
Pingvin cafe ocrhesta- dom har en skön liten trudelutt på den utmärkta filmen SMALA SUSSIE
#
Jag har missat att den recenserats tidigare. Nåja, den är värd att uppmärksammas, men jag håller med om att det finns så mycket annat. Bl a året bästa skiva; nya Scritti Politti. När kommer en recension?
#
Och när kommer The Secret Machines "Ten Silver Drops" – årets bästa?
#
När ska Peterok sluta lägga artister bakom sig och istället lägga dem brevid varandra?
#
Är det inte lite bögigt att ta ord som folktronica i sin mun?
#
Jag vet inte. Den känns lite tam för att förtjäna en nia. Luktar lite betygsinflation.
#
Det är bögigt att ta en kuk i sin mun om man är en kille.
#
Kommentera eller pinga (trackback).