Därför att Kenny är din vän.

A Way of Life ”Trippin' on Your Love” (nostalgi, 1990)
Plötsligt händer det, som det heter. Det var häromdagen när jag hörde Staple Singers/Mavis Staples original från 1981 som jag fick ett plötsligt sug efter att plocka fram ”Deep Heat 7″ för första gången på en herrans massa år. Som vanligt är det alltid lite lätt dumdristigt att damma av gamla favoriter bara för att upptäcka att, tja, det var ju kanske inte riktigt lika kul längre. Ingen risk för det med A Way of Lifes version visade det sig. Akustisk spaniengitarr, dumpa-dumpa-beat, trummaskin, plopp-slinga och (förstås) ett housepiano. 15 år senare utan att ha åldrats en dag.

Portishead ”Roads (Sultan & Tone Depth Mix – Pete Tha Zouk Edit)” (skum remix, 2003)
”Roads” är kanske den vackraste låt som någonsin spelats in. De flesta dagar är den det. Punkt. Just därför vet jag inte riktigt vad jag tycker om den här remixen. ”Roads” kastas in i en tio minuter lång tunnel där någon bombat ”tribal” och ”trance” på väggarna. Fast eftersom de flesta lysrören sedan länge tröttnat på livet förvandlas resan till en mörkt förvriden, ”Twin Peaks”-blinkande hypnos där mjälten sparkas sönder av den stålhätteklädda baskaggen. Och likt en baklängespratande jätte molotovlobbas helt plötsligt ett rejv-break in från en av nödutgångarna. Jag gillar nog det här. Väldigt mycket.
>> Lyssna här

Narada Michael Walden ”Tonight I'm Alright” (discofest, 1979)
Klapp. Klapp. Klapp. Duu-du-du-du-du-duu-du. Wacka-wacka-wicketiwacka. Daaa-da-daa. Chic-bas. Earth Wind & Fire-blås. Kobjällranånting. Dans. Dans. Dans. I know E-VRY-THING's gonna be alright! Tonight. Jodå, Narada. Det tror jag också. Gimme, gimme, gimme, all night long.

Timmy Vegas & Barbara Tucker ”Dutty Funk (We Can Do) (Audiowhores Remix)” (Barbara, 2006)
Knee Deeps electrofiltrerade remix i all ära, men det är euforin i Audiowhores omstuvning som lyfter vårtaket över alla regnmoln. Ett klinkande piano, knorrigt lössläppt melodisynt och en helt underbar basgång. Ja. Och så Barbara, förstås. THERE'S NO STOPPING US NOW! Nuff said.
>> Lyssna här (till höger)

Jussi-Pekka ”Last Shift to 15651″ (Our man from the frozen north, 2006)
Jussi-Pekka Parikka. Egentligen räcker det ju med namnet för att man alltid ska vilja droppa Jussi. Att han dessutom släpper ifrån sig schysst musik i gränslandet mellan techno av den gamla skolan och dubtechhouse är mest en bonus. När han dessutom förvandlas till Larry Heard på ep:n ”Last Shift to 15651″, tja, då är ju Jussi rätt hemma hos mig. Om vi bortser från remixen av ”Last Shift” är ep:n till på köpet en resa genom Larrys karriär. Från åttiotalets suggestiva mjukis-acid, över Larrys rätt mycket rymdsvävande nittiotal (”15651″) till dagens ”Loose Fingers”-Larry. Faktum är att den alldeles fantastiska ”Spring Rain”-avslutningen, med sin älvdansande saxofon, mycket väl skulle kunna heta ”Lamentation”. Då vet ni att det är bra.
>> Lyssna här

Alexander O'Neal ”Lord (Bah Samba Mix)” (Gospel, 2006)
”Lord”. Det finns något trevligt med titlar som säger precis allt om hur musiken kommer att låta. Lägg dessutom till världens bäste Alexander O'Neal och Bah Samba och, ja, du vet precis hur det kommer att låta. Och det spelar förstås ingen som helst roll. För nio minuter indränkta i sprudlande stråkar, gungande kyrkokör, xylofonsolon och pumpade housebeat. Helt vanliga ingredienser i vilken söndagsgudsjänst som helst i valfri amerikansk kyrka, alltså.
>> Lyssna här

Chris Lake ”Changes (Original Mix)” (Oväntad vändning, 2006)
Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat igenom ”Changes”, men varje gång blir jag nästan lika överraskad som jag blev första gången jag hörde den. Vanligtvis brukar man veta rätt klart hur en åttaminutersmix ska låta efter två minuter. Digitalhandklapp, elak electroknorrbas och grovhuggen hi-hat hämtad längst in i housemusik-urskogen. Finemang. Men så tröttnar Chris Lake, slänger ut alltihop genom studiofönstret och smeker fram det varmaste av elpianon omgivet av ungefär inget annat. Ett trance-crescendo senare är vi tillbaka där vi började – fast ändå fast i en helt annan låt. Sedan rullar allt bara så där. Helt plötsligt tar ”Changes” slut och du vill bara höra den igen.
>> Lyssna här

Discrete feat. Alec Sun Drae ”Free (Kupper's Disco Finesse)” (Housesken, 2006)
Lite ”Strings of Life”. Lite ooo-aaah-ooo. Lite untz-untz-untz. Rätt mycket Erik Kupper. Lite stå upp för dina kärleksrättigheter. Löjligt mycket sväng. Otroligt mycket glädje. Och så finns det fortfarande människor som envisas med att det faktiskt var bättre förr.
>> Lyssna här

Gabriel & Dresden feat. Molly Bancroft ”Tracking Treasure Down (Francis Preve Mix)” (Knäckande remix, 2006)
Originalversionen av ”Tracking Treasure Down” hade utan problem platsat i den här uppräkningen. Gabriel & Dresden påtar vidare i sin musikåker och rycker den här gången upp en basgång som kan vibrera sönder den bästa atombunker innan allt på sedvanligt vis exploderar i episka trance-kaskader. Men jag kan inte låta bli att gilla Francis Preves mix lite mer. Istället för att fortsätta på samma mörka spår kastas ”Tracking Treasure Down” ut i det i det mest multikolorerade av discokulsgolv med fyrfyrastomp, mjukt piano och Chic-wackande. Helt plötsligt låter Molly Bancroft som Tracey Thorns okända syster och ”Tracking Treasure Down” förvandlas till en uppdaterad korsning mellan Kylie Minogue och ”Temperamental”. Och som om det inte är nog är crescendot med början fyra och en halv minut in så känslostormande att armhåren slits ur sina porer och sveps bort. Regeringar har störtats med mindre kraft än så.
>> Lyssna här

Dennis Ferrer feat. Kenny Bobien ”Grateful (DF's Raze Yo Hands Vox Mix” (Hur missade jag den?, 2005)
Utan att ha några som helst illusioner om att jag ska hinna plocka upp allt bra som släpps under ett år lever jag ändå i tron att jag i alla fall har koll på när de artisterna jag verkligen, verkligen gillar släpper grejer. Som att Dennis Ferrer och Kenny Bobien går samman och släpper en dansgolvsrökare. Tänk så fel man kan ha. Nåväl, bättre att upptäcka ”Grateful” sent än aldrig. Den briljantsvängiga basgången. Kennys falsett. Kyrkoorgeln. Housepianot. Call and respons-rutinen. Den misshandlade cymbalen. Den maffiga kören. Händerna i luften. Dansa på gatan. För bra för att vara sant. Ni vet hur det funkar.
>> Lyssna här