Morcheeba var ett sådant band som gillades utan att riktigt höras. Morcheeba var lagom allt och funkade i alla bakgrunder. Morcheeba gjorde ett antal skivor men bara ett fåtal låtar som stod ut från mängden hisstrudelutter. Det var svårt att avgöra om Morcheeba var bra eller dåligt, det var mest musik. Rätt och slätt. Instrument och sång och någon musikvideo emellanåt.

Då de andra Morcheeba-medlemmarna, Paul och Ross Godfrey, bestämde sig för att pyssla med andra projekt, valde bandets sångerska Skye Edwards att satsa på en solokarriär. Ovan vid att skriva och sjunga egna texter tog hon hjälp av maken och basisten Steve Gordon och flera namnkunniga producenter.

Det låter bra på pappret, men trots denna hjälp från människor som jobbat med U2, Bob Dylan och Madonna tampas hon fortfarande med anonymitetsproblemet. Skyes texter är mer personliga än Morcheeba någonsin blev, men hennes röst är precis lika slätstruken som vanligt. Musiken har pompöspotential, men lever oftast upp till de låga krav sången ställer. Helhetsresultatet blir trallpop utan gnolvänliga melodier samt möglig triphop och framförallt hissig vuxensoul.

Som alltid finns det undantag. ”Tell Me About Your Day” är en söt visa, utformad som ett brev hem från New Orleans-firandet av St Patrick's Day. ”Powerful” har med sina mäktiga stråkar och allmänt motiverande text till och med kvalificerat sig för en plats på min pepp-playlist. Övriga låtar funkar ofta bättre var för sig än tillsammans på skiva, allt beroende på hur musikliberalt humöret är för stunden.

Men ”Rome wasn't built in a day”, eller hur var det nu?